Vart är jag på väg?

För en tid sedan fick jag frågan om jag var nöjd med mitt liv?
Om jag fick möjlighet att leva om mitt liv, fanns det något jag skulle jag ha gjort annorlunda eller var jag nöjd med livet som det var?

Det är ju verkligen en hypotetisk fråga!
Tänk om; jag hade valt andra vägar. Hur mycket av mitt nuvarande liv skulla dessa val ha påverkat helheten av mitt liv. Skulle mitt liv bli helt annorlunda eller skulle det bara påverka vissa delar.
Vid närmare eftertanke så skulle jag ju inte för någonting i hela världen, vilja sumpa chansen att eventuellt gå misste om mina fyra underbara barn.
och.......... Jag är faktiskt rätt nöjd, glad och tacksam för det mesta i mitt liv.
Jag försöker leva efter några få regler.
* Ansvaret för ett gott liv vilar i mina händer.
Ingen annan kan leva mitt liv. Vi har bara ett liv och det gäller att förvalta det väl.
* Leva så gott det går utifrån de förutsättningar jag har
* Tänka positivt! Ta bort dåliga saker, beteenden och människor som tar min kraft och energi.
* Gjort är gjort och försent att ångra, så ta lärdom och gå vidare.
* Bättre att ångra det Du gjort än det Du inte gjort

Ja, så svaret på frågan; - Är jag nöjd med mitt liv?
blir; - Ja, jag är nöjd och tacksam för det liv jag har. Jag har egentligen bara en önskan och med den tro och tillit jag har till vår Herre, forskningen och framtiden, så är jag frisk och botad från min Parkinson inom 10 år.
Så Carpe Diem!

Kommentarer på Björklunds pekpinnar

Förslag 1.
Rektorer ska kunna förbjuda elever och lärare att bära heltäckande slöja.
Här känner jag mig lite kluven.
Spelar "slöjorna" egentligen någon roll? Vart tog snacket om respekt och tolerans för alla människors olikheter vägen?
Måste vi alla vara lika?

Förslag 2.
Skolk ska synas på betyget
Varför? ska man straffas för en jobbig tonårstid resten av sitt liv.
De verkliga skolkarna har ju oftast gett upp, tröttnat på skolan - de kommer knappast att bry sig om det står med i betyget eller inte.

Förslag 3
Betygsliknande omdömen redan från sexårsverksamheten.
Det är samma sak här. Jag förstår inte varför vi måste bedömma allt och alla.
Allt detta mätande bara ökar de inre kraven och prestationsångesten på individen

Förslag 4
Lärare har rätt att beslagta elevers mobiltelefonerna om de stör skolarbetet!
Alldeles rätt och riktigt! (denna regel skulle inte behövas finnas om vi uppfostrat barnen rätt)

Förslag 5
Mobbare kan tvångsflyttas till andra skolor.
Slutar dem att mobba då? Nej, det tror jag verkligen inte!
Det enda som hjälper är att mobbare och mobboffer måste lära sig att samarbeta.
Sammanföras och "tvingas" till samarbete under handledning av vuxna. De behöver inte älska varandra och bli bästisar MEN lära sig att respektera en annan människa och acceptera våra olikheter.

Lena

Sommar och solsken gör livet och vintern lite lättare

Hej, nu var det länge sen jag skrev.
Sommaren har varit underbar och med nya krafter är jag nu tillbaka med mina tankar om barnen.
Jag hoppas att även Du har fått möjlighet att ladda batteriet med underbara sommarminnen.

Lena

Föräldrar ska tvingas sitta med i klassrummet

Att föräldrar till bråkiga barn, ska tvingas sitta med i klassrummet tycker jag är helt fel. Jag tror inte det är lösningen på avsaknad av "pli" i skolan.

Barn är inte bråkiga utan anledning.
Att bråka och störa är snarare ett rop på hjälp. Se mig , hör mig!
Att vara "bråkig" är ett dåligt beteende och dåliga beteenden kan man ändra på.

Skolans brist på resurser är en stor anledning av problemet;
* Större klasser bidrar till en högre ljudnivå, ökad konkurrens om att bli sedd, få hjälp osv
* Färre och outbildade lärare, till och med lärarfria lektioner bidrar till mer oro i klassrummet pga bristande pedagogisk kunskap samt om barns utveckling
* skolkuratorer och psykologer, skolsköterskor existerar knappast nu för tiden, vilka hade en viktigt funktion och kunde tidigare plocka upp oroliga och stökiga barn.
* färre gymnastiklektioner - ökar oron i klassrummet. Barn har "spring i kroppen", "myror i benen". Barn har ett naturligt behov av att röra på sig och motoriken utvecklar hjärnan.

Det är vårt ansvar som föräldrar och vuxna att vägleda och handleda barnen, uppfostra dem till respektfulla och hänsynsfulla medmänniskor som kan föra sig och göra sig i olika sociala sammanhang.

Ett bra och förtroligt sammarbete mellan hem och skola är A och O.
Barnen är vår framtid och gemensamma ansvar.Tillsammans hjälps vi åt!
Lena