Kommentarer på Björklunds pekpinnar

Förslag 1.
Rektorer ska kunna förbjuda elever och lärare att bära heltäckande slöja.
Här känner jag mig lite kluven.
Spelar "slöjorna" egentligen någon roll? Vart tog snacket om respekt och tolerans för alla människors olikheter vägen?
Måste vi alla vara lika?

Förslag 2.
Skolk ska synas på betyget
Varför? ska man straffas för en jobbig tonårstid resten av sitt liv.
De verkliga skolkarna har ju oftast gett upp, tröttnat på skolan - de kommer knappast att bry sig om det står med i betyget eller inte.

Förslag 3
Betygsliknande omdömen redan från sexårsverksamheten.
Det är samma sak här. Jag förstår inte varför vi måste bedömma allt och alla.
Allt detta mätande bara ökar de inre kraven och prestationsångesten på individen

Förslag 4
Lärare har rätt att beslagta elevers mobiltelefonerna om de stör skolarbetet!
Alldeles rätt och riktigt! (denna regel skulle inte behövas finnas om vi uppfostrat barnen rätt)

Förslag 5
Mobbare kan tvångsflyttas till andra skolor.
Slutar dem att mobba då? Nej, det tror jag verkligen inte!
Det enda som hjälper är att mobbare och mobboffer måste lära sig att samarbeta.
Sammanföras och "tvingas" till samarbete under handledning av vuxna. De behöver inte älska varandra och bli bästisar MEN lära sig att respektera en annan människa och acceptera våra olikheter.

Lena

Sommar och solsken gör livet och vintern lite lättare

Hej, nu var det länge sen jag skrev.
Sommaren har varit underbar och med nya krafter är jag nu tillbaka med mina tankar om barnen.
Jag hoppas att även Du har fått möjlighet att ladda batteriet med underbara sommarminnen.

Lena

Respektera barnet

Maria Montessori talar mycket om att vi ska bemöta barnet med respekt!
Vad är då respekt? enligt Wikipedia; Respekt brukar användas som exempel på socialt kapital. I denna mening handlar respekt om det värde som omgivningen sätter på en persons handlingar och dennes åsikter.
Respekt anses ur personalistisk filosofi vara en kärleksfull handling

Som nybliven Småbarnspedagog, hade jag jättesvårt med där i början,respektera barnet. Detta innebar att jag inte kunde sätta gränser, för då respekterade jag inte barnets önskan/vilja eller behov.
Men jag förstod ganska snabbt att respektera barnet egentligen handlade om motsatsen - att sätta gränser - vara lyhörd och bekräfta dem!
Idag, säger jag att det är respektlöst att inte sätta gränser för barnen.
Det är vi vuxna som ska vägleda och handleda barnen på livetsväg. För att kunna fungera och bli en del av samhället och samhörigheten, behöver vi lära barnen de sociala samspelsregler och riktlinjer som finns, för att de ska passa in. Det är ju inte så, att barn vid 6 eller 12 års ålder helt plötsligt bara kan de sociala samspelsreglerna som finns. Det måste vi ge dem.

Att vara annorlunda och inte passa in - det vill ingen av oss vara.

Det som är gulligt eller bara tok när man är liten - är ouppfostrat vid 12 års ålder och vi vuxna tycker att barnet uppför sig illa och borde veta bättre vid "sin ålder" men det har inte med åldern att göra! Det är vi vuxna som inte gett dem "verktygen" dvs de sociala samspelsreglerna och ramarna som gäller.

En karta utan vägar - är det inte lätt att hitta på. En kompass utan nål - kan du inte lita på och Ett rum utan väggar - det är svår möblerat!
För att passa in och bli en del av helheten, behöver vi regler och ramar att luta oss mot.
Bekräfta mig! Ta dig tid
Se mig - möt barnen på deras nivå, böj på knäna.
Hör mig - jag hör att du blir arg
Lyssna på vad jag vill - Du vill inte sova. Men jag ser att du är trött och det är dags att sova nu, klockan är mycket. Vad vill du göra, då? -Jag vill ..... kan vi låta barnet få göra det han/hon vill i 5 min och sen lägga oss eller är det så att vi kan göra det imorgon istället om önskan är för stor - det är att bemöta barnet med respekt.

Lena

Jag är så glad och studenten klarade vi av

Solen skiner och himlen är blå, livet är härligt!
Sitter på altanen och njuter, känner mig trött och nöjd efter att ha städat upp efter studentmottagningen.
Det är fjärde studenten i familjen - mina tre äldsta har gjort det och nu var det Lasses äldsta dotter som tog Studenten, igår.
Det känns fantastiskt bra att vi, alla hennes föräldrar har hjälptes åt att fixa och trixa, för att hon skulle få en bra och minnesvärd student.

Med barnets bästa i centrum - går det att sammarbeta
Lena

Förrvirrad och trött

Ert första intryck av mig, måste vara minst sagt förvirrat och det stämmer.
Jag är oorganiserad och en evig tidsoptemist, så när det är dags att gå eller åka - är jag inte färdig, springer omkring och irrar och letar efter mobil och dylikt - ja, jag är alltid ute i sista minuten.

Varför kan inte jag bara skärpa mig och bli ordningsam, planera så jag alltid kommer i (god) tid! (Jag behöver ju inte överdriva, det räcker gått att komma i tid!)
Därför, att jag inte har den rätta motivationen.

Stress, stress, stress är inte bra för någon och ändå stressar vi människor mer än någonsin.

Jag är så glad att vi hade råd och att jag fick förmånen att vara hemma med våra barn. Vi hade inte så många stressiga mornar.

Det är inte lätt att vara förälder idag. Jag har genom åren som Småbarnspedagog upplevt att dagens föräldrar är mer vilsna och otrygga i sin roll som förälder än vad jag var som ung mamma.

Jag var mellan 21-30 år, när mina fyra barn föddes.
Jag tror att det var och är lättare att vara ung förälder- som ung bryr man sig inte i vad andra tycker på samma sätt. Samtidigt var trygg i mig själv och hade både mina föräldrar och mor-och farföräldrar att koppla och knyta an min/vår barnuppfostran till.


Idag är det vanligare att vi blir föräldrar mellan 30-35+
Många har påbörjat eller redan gjort karriär - jag tror att många förlorar sin identitet - man är sitt yrke - och fortfarande är det inte okej att välja barnen före karriären.

Min man hade eget företag och gjorde karriär och då när jag följde med min man i olika sammanhang. Kan jag än idag minnas hur jag ibland kunde bli bemött.

- Åh, det var så trevligt att träffa fru Gårdh och vad sysslade jag med?
Då hände det ibland att när de fick mitt svar - "Jag är hemma med våra fyra barn" så var jag inte längre intressant, de försvann in i minglet.
Så även utan karriär, kan man tappa fotfästet och undra vem man är.

Dessutom ska man redan på förskolenivå, välja rätt inriktning och pedagogik för sitt barn. Bara här börjar stressen och fortsätter och fortsätter.... hur ska vi hinna med allt? Karriär, vacker, fint hem ........ det går faktiskt inte att vara perfekt hela tiden.
Så det handlar om att vi måste göra val...........

Men där fortsätter jag en annnan gång..........

Vad vore livet utan mina ungar?

Vad vore livet utan mina ungar? Jag kan inte ens tänka tanken.....
Mitt liv skullle kännas tomt, väldigt tomt.
Jag är ju mamma till fyra fantastiska barn, som nu är stora. Det är bara yngsta sonen kvar hemma och han går redan ut ettan på gymnasiet.

Ibland känns det som om det var igår min första föddes och hon blir 25 i höst. Tiden går så fort, när man är mitt i livet, så glöm inte att stanna till, lyssna och njut av ditt barn här och nu!

För någon vecka sedan hade jag förmånen att ha tre av fyra barn hemma samtidigt! Den fjärde är på äventyr i Sydamerika. Jag blir så glad och mitt hjärta så varmt när jag hör de skratta och retas med varandra. (Det där med att retas, det växer visst aldrig bort.)

Vilken skatt och rikedom att jag får ha mina kära barn, så nära.

Lena