Att skiljas är en sorg så kommer och går genom livet

Här fortsätter mina tankar om föräldraskap utifrån mina egna erfarenheter som frånskild mamma.

Jag tänker inte gå in på varför eller hur det blev som det blev, att vi skiljde oss mina barns far och jag med hänsyn till honom och mina barn.

Jag kan bara konstatera att efter 25 år tillsammans, varav 20 år som gifta och med fyra fantastiska barn som bevis på den kärlek som en gång fanns emellan oss finns idag ingenting kvar.
Det är nu, med lite perspektiv som jag ser skillsmässan som en "livs sorg". Vi två som kämpade och slet, gjorde grovjobbet ihop, får nu inte skörda och njuta av våra underbara barn och deras framgångar. Vi står inte där sida vid sida och glädjs tillsammans - student, examen, giftermål, dop mm mm utan med en historia, där vi båda är skadeskjutna och sårade av varandra.Det gör faktiskt lite ont.

Det är svårt att skiljas, men försök att värna om er vänskap och respekt för varandra även om kärleken dör. Jag vill inte ha min fd man tillbaka däremot saknar jag min goda vän och mina barns far.

Mina, dina och våra barn

Mina, dina och våra barn.

Vår syn på familjen och familjens förutsättningar har verkligen förändrats.
Drömmen om en stor och lycklig familj finns kvar men med helt nya förutsättningar.
Förr gifte vi oss och höll ihop tills döden skiljde oss åt. Numera gifter vi oss och håller ihop tills något bättre dyker opp.
Enligt SCB´s StatistiskaCentralByråns tabeller för 2009 fanns det 48 033 registrerade giftermål och 22 211 skillsmässor. Det är ganska skrämmande siffror tycker jag.

Förr hade man många barn Nu har barnen många föräldrar.

Det handlar inte länge bara om mina/våra barn utan - mina, dina och våra barn.
Vi kan skilja oss från gubben men det innebär inte att vi slipper honom och kan gå vidare och bara fortsätta leva våra liv. Genom barnen är vi sammanlänkade för evigt.
Föräldraskapet blir helt enkelt - mer komplicerat och förutsätter ett väl fungerande samarbete mellan oss föräldrar för våra barns bästa. Men så ser tyvärr inte verkligheten ut. Allt för ofta, om inte alltid så kommer barnen i kläm, oavsett ålder.

Artikel om "Ung & bortskämd"

Här är länken till en artikel publicerad i DN 12 dec 2010 om såpan "Ung & bortskämd"

Läs ooch tyck till!

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/de-bortskamda-barnen-forsvaras-av-psykolog-1.1206359

Vad innebär det att vara förälder?

Föräldraskap?
Ja vad är det? Det här är en mycket intressant fråga särskilt med tanke på Tv-såpan "Ung och bortskämd" som väcker mycket upprörda känslor och debatt.
Kan man som förälder vara för hjälpsam?

Vad är mitt ansvar som förälder?
Ja, på den frågan finns det säkert lika många svar som det finns föräldrar/vuxna men

Så här tänker jag..........

Som vuxen och förälder är det mitt ansvar att älska, skydda, vårda, stötta, stimulera, vägleda och handleda barnen/ utbilda/förbereda dem för livet.
Det är vår uppgift att undervisa/lära dem livets alla osynliga spelregler. Det gör vi bäst genom att vara goda förebilder och låta de vara delaktiga i vardagen och den sociala gemenskapen - för barn gör verkligen som vi gör, inte som vi säger.

Tänk om vi verkligen visste vilket enormt ansvar föräldraskapet innebär, innan vi hade barn,hur många av oss hade då vågat ta steget att bli föräldrar? Några av oss hade kanske tänkt igenom det både en och två gånger innan vi bestämde oss för att bli föräldrar. För det är verkligen stort att vara ansvarig för en annan människas liv.
Vilken utopi! Det kanske bara skulle finnas efterlängtade och älskade barn då!

När börjar föräldraskapet och när upphör det?
För mig är föräldraskap ett livslångt åtagande med olika intensitet och som börjar i och med graviditeten.

Fler tankar om föräldraskap kommer