Mina tankar

Mina tankar går till barnen. Jag blir så upprörd när jag läser om barn som far illa och utnyttjas av oss vuxna.
Det är vi som sätter dem till världen, dessa små fantastiska människor, helt beroende av oss för att klara sig.
Det är vi som ska ge dem kärlek, trygghet och förutsättningarna till ett bra liv.
Hur kan vi tillåta att barn far illa? Varför blundar vi för mobbing, misshandel, sexuella övergrepp, alkolism och drogmissbruk?
Vad är mitt ansvar som vuxen?
Mitt ansvar är att barnen på allvar. Jag menar att vi måste ta barnens känsla och upplevelse på allvar - det är deras sanning! Barn ljuger inte, de är naturligt raka och spontana - barn som ljuger har hamnat i situationer, där dem inte blir trodda eller lögnen kan vara ett sätt att skydda sig från ett hot. Det är viktigt att vi vuxna är lyhörda och observanta på vad "lögnen" står för.
Vi vuxna ska stå för skydd och trygghet och när vi inte tar dem i försvar - vem i hela världen ska lita på?