Idag skulle jag vilja återkoppla till två saker från mitt föregående blogginlägg "Dansa runt granen!..." och det är följande:
1) "Självständighetsåldern"
2) "Motorik i vardagen"
och jag börjar naturligtvis med 1:an
Självständighetsåldern är vad de flesta av oss än idag kallar för "Trotsåldern" medan jag ser det som en självständighetsfas.
Tro inte att ditt barn "trotsar" eller jävlas med dig som vuxen/förälder bara för sakens skull, för processen att "trotsa" är minst lika jobbigt om inte jobbigare för barnet än för dig.
Varför? Om vi ser dett lilla barnet som ett oskrivet blad i en bok. Synligen tomt (men det är långt ifrån tomt.) Där under ytan döljer sig barnets olika förutsättningar - förmågor, behov, reflexer och inre drivkrafter som påverkar utformningen av det oskrivna bladet utifrån vårt/omgivningens bemötande och förhållningssätt. "Barn gör inte som Du säger, Barn gör som Du gör"
I sitt sökande efter KARTAN till sin LivsAtlas (personlighet)söker Barnet gränser ("trotsar")för att lära sig, de känner in vad som gäller genom att pröva var dessa gränser går. Vad är det för normer och riktlinjer/vägar som gäller när De ska fylla sin egen livskarta. Vägen till socialkompetens - hur man gör sig och för sig i vissa miljöer och situationer, konsten att kommunicera - hur vi pratar och konverserar mer varandra, samtalston mm
Konkreta tips!
* Lyssna på mig! Hör vad "jag" har att säga och svara = Bekräftelsen stärker barnets självkänsla Det jag har att säga är värt att lyssna på. Jag är viktig
* Var konsekvent - sätt gränser så behövs samma test inte så många gånger, skapar färre konflikter. = Tryggheten i att veta vad som gäller stärker både barnets självförtroende och självkänsla.
* "Hjälp mig att hjälpa mig själv"
Gör barnen delaktiga redan från början i sin "egen vård" så som att tvätta, äta, torrträna, klä på och av sig osv = stärker självkänsla och självständighet
Visa barnet hur man gör.
* Ge barnen möjlighet att vara delaktiga i livet, så väl vardag som fest. Det är så de lär sig!
lördag 25 december 2010
Så/plantera "små frön av förändring"
Ho,ho i julefriden.
Det här med att blogga är inte så lätt. Jag tycker det är viktigt att blogginläggen inte är för "långa", du ska orka läsa dem!
men...........jag har så mycket kunskap och erfarenheter om barn som jag tycker är viktigt och som jag vill förmedla till alla som älskar och tror på barnen precis som jag.
Jag kan inte förändra världen eller dagens synen på barn själv, men jag kan så/plantera små förändringsfrön omkring mig genom att diskutera och samtala med alla människor jag möter i olika sammanhang, delta på personalmötet eller i föräldragruppen som "tänk så här-inspiratör", blogga, skriva krönikor och insändare, sitta med i kommunens (Enköping) arbetsgrupp om entreprenörskap "Ungt driv. Ger Enköping Liv" för att nämna några av många möjligheter i mitt förändringsarbete (my mission) och i min iver att förmedla "min mission" blir blogginläggen ibland lite väl komprimerade.
Underrubriken eller ettiketten "Mina tankar om barn" har nu vuxit och blivit mer områdesiniktad ex.Mina tankar om föräldraskap, personlighetsutveckling, språk, motorik,sensorisk utveckling osv för att inte bli för långrandig.
God fortsättning kära bloggläsare
Det här med att blogga är inte så lätt. Jag tycker det är viktigt att blogginläggen inte är för "långa", du ska orka läsa dem!
men...........jag har så mycket kunskap och erfarenheter om barn som jag tycker är viktigt och som jag vill förmedla till alla som älskar och tror på barnen precis som jag.
Jag kan inte förändra världen eller dagens synen på barn själv, men jag kan så/plantera små förändringsfrön omkring mig genom att diskutera och samtala med alla människor jag möter i olika sammanhang, delta på personalmötet eller i föräldragruppen som "tänk så här-inspiratör", blogga, skriva krönikor och insändare, sitta med i kommunens (Enköping) arbetsgrupp om entreprenörskap "Ungt driv. Ger Enköping Liv" för att nämna några av många möjligheter i mitt förändringsarbete (my mission) och i min iver att förmedla "min mission" blir blogginläggen ibland lite väl komprimerade.
Underrubriken eller ettiketten "Mina tankar om barn" har nu vuxit och blivit mer områdesiniktad ex.Mina tankar om föräldraskap, personlighetsutveckling, språk, motorik,sensorisk utveckling osv för att inte bli för långrandig.
God fortsättning kära bloggläsare
onsdag 15 december 2010
Dansa runt granen! "Springa, hoppa, dansa alltihopa på en gång"
Barn och rörelse hör ihop. Barn är sällan stilla av sig själva, det finns alltid lite spring i benen eller kryp i armarna och måste rör/känna/klämma på i fingrarna.
Rörelse är en naturlig del av det lilla barnet.
"Jag vill röra på min kropp, för det är så härligt!"
Allting hör ihop och bildar en helhet - hela kroppen behövs för att lära!
Varje steg i barnets utveckling bygger på det förra - "learning by doing"
Motorik, en förutsättning för hjärnans och nervsystemets utveckling. Barnets motoriska utveckling är enorm mellan 0-3 år. Från ett lite knytte som inte klarar sig själv, helt beroende av sin omgivning där rörelserna är omedvetna reflexer,successivt integreras reflexerna och blir till medvetna och viljestyrda rörelser hos barnet - de har utvecklat sin rum- och kroppsuppfattning och blivit en självständig liten människa i en stark SJÄLVSTÄNDIGHETS ålder.
Motoriskt utvecklas vi uppifrån och ner: vi har kontroll på huvudet före fötterna och inifrån och ut: kontroll på bål, armar och ben (grovmotorik) före händer och fingrar (finmotorik)
Idag har vi små barn som redan i 2-3 års åldern visar tydliga tecken på stress, barnfettman ökar. Vi har barn som inte orkar eller kan gå, springa, klättra, klä på sig själva mm för att de inte får använda sina kroppar tillräckligt.
Det är för mycket babysitters, bilbarnstolar, hoppgungor, vagnar mm. De har ingen möjlighet att succesivt bygga upp sina muskler med den kraft och styrka som de behöver.
Varför? Jag menar att det beror på dagens teknik och livstempo. Vi vuxna är stressade, så vi tar bilen istället för att gå med barnen. TV och datakulturen gör att vi/de blir allt mer stilla sittande.
Låt ditt barn använda sin kropp, "förkroppsliga" sina erfarenheter.
Rörelse är en naturlig del av det lilla barnet.
"Jag vill röra på min kropp, för det är så härligt!"
Allting hör ihop och bildar en helhet - hela kroppen behövs för att lära!
Varje steg i barnets utveckling bygger på det förra - "learning by doing"
Motorik, en förutsättning för hjärnans och nervsystemets utveckling. Barnets motoriska utveckling är enorm mellan 0-3 år. Från ett lite knytte som inte klarar sig själv, helt beroende av sin omgivning där rörelserna är omedvetna reflexer,successivt integreras reflexerna och blir till medvetna och viljestyrda rörelser hos barnet - de har utvecklat sin rum- och kroppsuppfattning och blivit en självständig liten människa i en stark SJÄLVSTÄNDIGHETS ålder.
Motoriskt utvecklas vi uppifrån och ner: vi har kontroll på huvudet före fötterna och inifrån och ut: kontroll på bål, armar och ben (grovmotorik) före händer och fingrar (finmotorik)
Idag har vi små barn som redan i 2-3 års åldern visar tydliga tecken på stress, barnfettman ökar. Vi har barn som inte orkar eller kan gå, springa, klättra, klä på sig själva mm för att de inte får använda sina kroppar tillräckligt.
Det är för mycket babysitters, bilbarnstolar, hoppgungor, vagnar mm. De har ingen möjlighet att succesivt bygga upp sina muskler med den kraft och styrka som de behöver.
Varför? Jag menar att det beror på dagens teknik och livstempo. Vi vuxna är stressade, så vi tar bilen istället för att gå med barnen. TV och datakulturen gör att vi/de blir allt mer stilla sittande.
Låt ditt barn använda sin kropp, "förkroppsliga" sina erfarenheter.
tisdag 14 december 2010
Krama mig! Beröring en livsnödvändighet.
Beröring är en viktig form av bekräftelse. Ja, till och med livsnödvändig!
Se mig, hör mig och rör mig – annars dör jag!
Det börjar med taktil kommunikation - känslan av beröring.
Redan under graviditeten uppstår det en kommunikation, ett samspel mellan mamman och barnet genom sparkar och rörelser.
Känselsinnet - huden;
* är vårt största och viktigaste sinnesorgan
* Den är vårt tidigast utvecklade och mest känsliga organ.
* Det är det första sinnet vi kan kommunicera med
* Huden täcker oss som en överrock och är också vårt främsta skydd
Redan i 6:e fosterveckan är huden välutvecklad. Huden stimuleras under hela graviditeten av fostervattnet, sammandragningarna innan förlossningen och sen själva förlossningen ger fostret en kraftig hudstimulans. Allt detta hjälper till att förbereda organen och nervsystemet för ett liv utanför livmodern.
Naturen är så finurligt - Det lilla spädbarnet styrs av sina behov som hunger, törst, sömn, närhet och avstånd. Vi bekräftar barnet genom att tillgodose deras behov och den taktila kommunikationen är ett faktum. Det lilla spädbarnet är väldigt aktiv i sitt kontaktsökande och den första ordlösa kommunikationen mellan mor och barn uppstår just vid amningen, genom leenden och ögonkontakt.
En människa kan leva sitt liv blind, döv och utan både lukt och smak, men ingen överlever utan de känselfunktioner som finns i huden.
Om andra sinnen sviker kan ofta det taktila sinnet komplitteras och det stärker barnets upplevelser – taktilöverkänslighet är inte ovanligt hos barn med funktionsnedsättningar t ex.
Rör vid mig, gör mig levande och hel
Se mig, hör mig och rör mig – annars dör jag!
Det börjar med taktil kommunikation - känslan av beröring.
Redan under graviditeten uppstår det en kommunikation, ett samspel mellan mamman och barnet genom sparkar och rörelser.
Känselsinnet - huden;
* är vårt största och viktigaste sinnesorgan
* Den är vårt tidigast utvecklade och mest känsliga organ.
* Det är det första sinnet vi kan kommunicera med
* Huden täcker oss som en överrock och är också vårt främsta skydd
Redan i 6:e fosterveckan är huden välutvecklad. Huden stimuleras under hela graviditeten av fostervattnet, sammandragningarna innan förlossningen och sen själva förlossningen ger fostret en kraftig hudstimulans. Allt detta hjälper till att förbereda organen och nervsystemet för ett liv utanför livmodern.
Naturen är så finurligt - Det lilla spädbarnet styrs av sina behov som hunger, törst, sömn, närhet och avstånd. Vi bekräftar barnet genom att tillgodose deras behov och den taktila kommunikationen är ett faktum. Det lilla spädbarnet är väldigt aktiv i sitt kontaktsökande och den första ordlösa kommunikationen mellan mor och barn uppstår just vid amningen, genom leenden och ögonkontakt.
En människa kan leva sitt liv blind, döv och utan både lukt och smak, men ingen överlever utan de känselfunktioner som finns i huden.
Om andra sinnen sviker kan ofta det taktila sinnet komplitteras och det stärker barnets upplevelser – taktilöverkänslighet är inte ovanligt hos barn med funktionsnedsättningar t ex.
Rör vid mig, gör mig levande och hel
måndag 13 december 2010
Att skiljas är en sorg så kommer och går genom livet
Här fortsätter mina tankar om föräldraskap utifrån mina egna erfarenheter som frånskild mamma.
Jag tänker inte gå in på varför eller hur det blev som det blev, att vi skiljde oss mina barns far och jag med hänsyn till honom och mina barn.
Jag kan bara konstatera att efter 25 år tillsammans, varav 20 år som gifta och med fyra fantastiska barn som bevis på den kärlek som en gång fanns emellan oss finns idag ingenting kvar.
Det är nu, med lite perspektiv som jag ser skillsmässan som en "livs sorg". Vi två som kämpade och slet, gjorde grovjobbet ihop, får nu inte skörda och njuta av våra underbara barn och deras framgångar. Vi står inte där sida vid sida och glädjs tillsammans - student, examen, giftermål, dop mm mm utan med en historia, där vi båda är skadeskjutna och sårade av varandra.Det gör faktiskt lite ont.
Det är svårt att skiljas, men försök att värna om er vänskap och respekt för varandra även om kärleken dör. Jag vill inte ha min fd man tillbaka däremot saknar jag min goda vän och mina barns far.
Jag tänker inte gå in på varför eller hur det blev som det blev, att vi skiljde oss mina barns far och jag med hänsyn till honom och mina barn.
Jag kan bara konstatera att efter 25 år tillsammans, varav 20 år som gifta och med fyra fantastiska barn som bevis på den kärlek som en gång fanns emellan oss finns idag ingenting kvar.
Det är nu, med lite perspektiv som jag ser skillsmässan som en "livs sorg". Vi två som kämpade och slet, gjorde grovjobbet ihop, får nu inte skörda och njuta av våra underbara barn och deras framgångar. Vi står inte där sida vid sida och glädjs tillsammans - student, examen, giftermål, dop mm mm utan med en historia, där vi båda är skadeskjutna och sårade av varandra.Det gör faktiskt lite ont.
Det är svårt att skiljas, men försök att värna om er vänskap och respekt för varandra även om kärleken dör. Jag vill inte ha min fd man tillbaka däremot saknar jag min goda vän och mina barns far.
Mina, dina och våra barn
Mina, dina och våra barn.
Vår syn på familjen och familjens förutsättningar har verkligen förändrats.
Drömmen om en stor och lycklig familj finns kvar men med helt nya förutsättningar.
Förr gifte vi oss och höll ihop tills döden skiljde oss åt. Numera gifter vi oss och håller ihop tills något bättre dyker opp.
Enligt SCB´s StatistiskaCentralByråns tabeller för 2009 fanns det 48 033 registrerade giftermål och 22 211 skillsmässor. Det är ganska skrämmande siffror tycker jag.
Förr hade man många barn Nu har barnen många föräldrar.
Det handlar inte länge bara om mina/våra barn utan - mina, dina och våra barn.
Vi kan skilja oss från gubben men det innebär inte att vi slipper honom och kan gå vidare och bara fortsätta leva våra liv. Genom barnen är vi sammanlänkade för evigt.
Föräldraskapet blir helt enkelt - mer komplicerat och förutsätter ett väl fungerande samarbete mellan oss föräldrar för våra barns bästa. Men så ser tyvärr inte verkligheten ut. Allt för ofta, om inte alltid så kommer barnen i kläm, oavsett ålder.
Vår syn på familjen och familjens förutsättningar har verkligen förändrats.
Drömmen om en stor och lycklig familj finns kvar men med helt nya förutsättningar.
Förr gifte vi oss och höll ihop tills döden skiljde oss åt. Numera gifter vi oss och håller ihop tills något bättre dyker opp.
Enligt SCB´s StatistiskaCentralByråns tabeller för 2009 fanns det 48 033 registrerade giftermål och 22 211 skillsmässor. Det är ganska skrämmande siffror tycker jag.
Förr hade man många barn Nu har barnen många föräldrar.
Det handlar inte länge bara om mina/våra barn utan - mina, dina och våra barn.
Vi kan skilja oss från gubben men det innebär inte att vi slipper honom och kan gå vidare och bara fortsätta leva våra liv. Genom barnen är vi sammanlänkade för evigt.
Föräldraskapet blir helt enkelt - mer komplicerat och förutsätter ett väl fungerande samarbete mellan oss föräldrar för våra barns bästa. Men så ser tyvärr inte verkligheten ut. Allt för ofta, om inte alltid så kommer barnen i kläm, oavsett ålder.
Artikel om "Ung & bortskämd"
Här är länken till en artikel publicerad i DN 12 dec 2010 om såpan "Ung & bortskämd"
Läs ooch tyck till!
http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/de-bortskamda-barnen-forsvaras-av-psykolog-1.1206359
Läs ooch tyck till!
http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/de-bortskamda-barnen-forsvaras-av-psykolog-1.1206359
söndag 12 december 2010
Vad innebär det att vara förälder?
Föräldraskap?
Ja vad är det? Det här är en mycket intressant fråga särskilt med tanke på Tv-såpan "Ung och bortskämd" som väcker mycket upprörda känslor och debatt.
Kan man som förälder vara för hjälpsam?
Vad är mitt ansvar som förälder?
Ja, på den frågan finns det säkert lika många svar som det finns föräldrar/vuxna men
Så här tänker jag..........
Som vuxen och förälder är det mitt ansvar att älska, skydda, vårda, stötta, stimulera, vägleda och handleda barnen/ utbilda/förbereda dem för livet.
Det är vår uppgift att undervisa/lära dem livets alla osynliga spelregler. Det gör vi bäst genom att vara goda förebilder och låta de vara delaktiga i vardagen och den sociala gemenskapen - för barn gör verkligen som vi gör, inte som vi säger.
Tänk om vi verkligen visste vilket enormt ansvar föräldraskapet innebär, innan vi hade barn,hur många av oss hade då vågat ta steget att bli föräldrar? Några av oss hade kanske tänkt igenom det både en och två gånger innan vi bestämde oss för att bli föräldrar. För det är verkligen stort att vara ansvarig för en annan människas liv.
Vilken utopi! Det kanske bara skulle finnas efterlängtade och älskade barn då!
När börjar föräldraskapet och när upphör det?
För mig är föräldraskap ett livslångt åtagande med olika intensitet och som börjar i och med graviditeten.
Fler tankar om föräldraskap kommer
Ja vad är det? Det här är en mycket intressant fråga särskilt med tanke på Tv-såpan "Ung och bortskämd" som väcker mycket upprörda känslor och debatt.
Kan man som förälder vara för hjälpsam?
Vad är mitt ansvar som förälder?
Ja, på den frågan finns det säkert lika många svar som det finns föräldrar/vuxna men
Så här tänker jag..........
Som vuxen och förälder är det mitt ansvar att älska, skydda, vårda, stötta, stimulera, vägleda och handleda barnen/ utbilda/förbereda dem för livet.
Det är vår uppgift att undervisa/lära dem livets alla osynliga spelregler. Det gör vi bäst genom att vara goda förebilder och låta de vara delaktiga i vardagen och den sociala gemenskapen - för barn gör verkligen som vi gör, inte som vi säger.
Tänk om vi verkligen visste vilket enormt ansvar föräldraskapet innebär, innan vi hade barn,hur många av oss hade då vågat ta steget att bli föräldrar? Några av oss hade kanske tänkt igenom det både en och två gånger innan vi bestämde oss för att bli föräldrar. För det är verkligen stort att vara ansvarig för en annan människas liv.
Vilken utopi! Det kanske bara skulle finnas efterlängtade och älskade barn då!
När börjar föräldraskapet och när upphör det?
För mig är föräldraskap ett livslångt åtagande med olika intensitet och som börjar i och med graviditeten.
Fler tankar om föräldraskap kommer
lördag 11 december 2010
Har livet mening utan barn?
Annas Eviga Svt 2 mitt favoritprogram. Programledaren Anna Lidman Barsk har under hösten haft 8 fantastiska livsåskådningsprogram där bla detta var och är en intresse frågeställning
"Har livet mening utan barn? Gör familjebildning och barn oss lyckligare? Kan man leva ett fullgott, och till och med lättare liv utan att bilda familj? Är det lust, tvång eller biologi som gör att vi bildar familj. Och varför är det så hotfullt när en kvinna väljer bort barn"
Är barn meningen med livet?
Ja, är väl det enkla biologiska svaret - utan barn utrotar vi männskligheten.
Nej, barn är en del av livet men absolut inte bara det som ger livet mening.
Alla funderar vi väl på ibland vad som är meningen med livet oavsett om vi har barn eller ej. Alla föds vi med samma behov av bekräftelse för att kunna existera.
Om ingen ser eller hör oss, om vi inte blir bekräftade och får våra basbeov så som närhet och beröring tillgodo sedda så dör vi. Vi människor är inte skapade för att leva ensamma, vi behöver vara en del av en gemenskap - familj/man/vänner.
men att ett liv utan barn skulle vara meningslöst är inte sant.
Vem kan bestämma vad som ger livet mening?
"Har livet mening utan barn? Gör familjebildning och barn oss lyckligare? Kan man leva ett fullgott, och till och med lättare liv utan att bilda familj? Är det lust, tvång eller biologi som gör att vi bildar familj. Och varför är det så hotfullt när en kvinna väljer bort barn"
Är barn meningen med livet?
Ja, är väl det enkla biologiska svaret - utan barn utrotar vi männskligheten.
Nej, barn är en del av livet men absolut inte bara det som ger livet mening.
Alla funderar vi väl på ibland vad som är meningen med livet oavsett om vi har barn eller ej. Alla föds vi med samma behov av bekräftelse för att kunna existera.
Om ingen ser eller hör oss, om vi inte blir bekräftade och får våra basbeov så som närhet och beröring tillgodo sedda så dör vi. Vi människor är inte skapade för att leva ensamma, vi behöver vara en del av en gemenskap - familj/man/vänner.
men att ett liv utan barn skulle vara meningslöst är inte sant.
Vem kan bestämma vad som ger livet mening?
Barnen är min hjärtefråga!
Hej, hej!
Nu är det dags att häva tystnaden som fått råda här på min blogg under en längre tid. Barnen finns ständigt i mina tankar och då menar jag inte bara mina egna.
Tystnaden innebär inte att det inte finns något att skriva om eller att allt är bra.
Jag har många tankar, mycket kunskap och erfarenhet av och om barn som jag gärna vill dela med mig av till er som läser här på bloggen.
Det finns många frågor om barn som berör och upprör - kommentera gärna mina tankar, så vi får igång diskussioner och en mer levande blogg.
Läs gärna min krönika om "Entreprenörskap i förskolan" http://www.svensktnaringsliv.se/skola/jag-vill-hjalpa-till_122497.html?utm_source=newsletter&utm_medium=email&utm_content=2010-12-10&utm_campaign=nfskola
Lena
Nu är det dags att häva tystnaden som fått råda här på min blogg under en längre tid. Barnen finns ständigt i mina tankar och då menar jag inte bara mina egna.
Tystnaden innebär inte att det inte finns något att skriva om eller att allt är bra.
Jag har många tankar, mycket kunskap och erfarenhet av och om barn som jag gärna vill dela med mig av till er som läser här på bloggen.
Det finns många frågor om barn som berör och upprör - kommentera gärna mina tankar, så vi får igång diskussioner och en mer levande blogg.
Läs gärna min krönika om "Entreprenörskap i förskolan" http://www.svensktnaringsliv.se/skola/jag-vill-hjalpa-till_122497.html?utm_source=newsletter&utm_medium=email&utm_content=2010-12-10&utm_campaign=nfskola
Lena
torsdag 2 september 2010
Från dröm till verklighet!
Plötsligt händer det!
För min del började allt för snart dryga två år sen - en idé föds - drömmen om att starta eget och NU börjar det sakta rulla...........
Jippi, ALMI Företagspartner tror på min idé och jag har fått starta eget bidrag för att dra igång mitt företag knäppkudden!!
Jag är så LYCKLIG!!!
Nu gäller det att jag vågar använda mig av mitt kontaktnät, knyta nya kontakter och tro på mig själv hela vägen. Jag måste sköta om mig själv och använda mina resurser rätt! Ingen STRESS, ta medicin, träna och äta så jag och Mr P (läs;Parkinson) samspelar på bästa sätt.
Det känns verkligen fantastiskt, jag är mitt i "flow". Det har löst sig med jobb! Jag är "nattmamma" till två små grabbar på 50%, tillsammans med mina 25% sjukersättning, hankar jag mig fram tills knäppkudden(förhoppningsvis) blir lönsam + att jag har 25% att satsa i tid på knäppkudden.
Den 22 sep, på ALMIdagen. Ett stort och årligen återkommande seminarium i Uppsala med inbjudna gäster som är intresserade av nyföretagarsamhet som banker och investerare med flera. Kommer jag & Knäppkudden att preseneteras som en av fyra idéer som ALMI tror på och har invisterat i under året, som årets "knäppaste" idé. Kul, va?
Ja, det är fantastiskt men inte så lätt!
Det är en helt ny värld som öppnar sig framför mig, med certificeringar och miljömärkningar mm. Knäppkuddden ska godkännas för barn.
SP (statens provningsanstalt) som testar och godkänner saker innan de kommer ut på den svenska marknaden ska bla testa och godkänna idén - mekaniskt, tekniskt, kemiskt och brandmässigt - innan den får säljas.
Så vad är det som händer? Jag måste ta fram en slutprodukt! Varumärkesskydd ansökas, Hemsida skapas, produktinformation och visitkort beställas, godkända textilier inköpas, tillverkare hittas, avtal skrivas, marknadsundersökning göras....... ja listan blir bara längre och längre
Till årsskiftet hoppas jag att knäppkudden är verklighet och kan lanseras!
fortsättning följer
Lena
För min del började allt för snart dryga två år sen - en idé föds - drömmen om att starta eget och NU börjar det sakta rulla...........
Jippi, ALMI Företagspartner tror på min idé och jag har fått starta eget bidrag för att dra igång mitt företag knäppkudden!!
Jag är så LYCKLIG!!!
Nu gäller det att jag vågar använda mig av mitt kontaktnät, knyta nya kontakter och tro på mig själv hela vägen. Jag måste sköta om mig själv och använda mina resurser rätt! Ingen STRESS, ta medicin, träna och äta så jag och Mr P (läs;Parkinson) samspelar på bästa sätt.
Det känns verkligen fantastiskt, jag är mitt i "flow". Det har löst sig med jobb! Jag är "nattmamma" till två små grabbar på 50%, tillsammans med mina 25% sjukersättning, hankar jag mig fram tills knäppkudden(förhoppningsvis) blir lönsam + att jag har 25% att satsa i tid på knäppkudden.
Den 22 sep, på ALMIdagen. Ett stort och årligen återkommande seminarium i Uppsala med inbjudna gäster som är intresserade av nyföretagarsamhet som banker och investerare med flera. Kommer jag & Knäppkudden att preseneteras som en av fyra idéer som ALMI tror på och har invisterat i under året, som årets "knäppaste" idé. Kul, va?
Ja, det är fantastiskt men inte så lätt!
Det är en helt ny värld som öppnar sig framför mig, med certificeringar och miljömärkningar mm. Knäppkuddden ska godkännas för barn.
SP (statens provningsanstalt) som testar och godkänner saker innan de kommer ut på den svenska marknaden ska bla testa och godkänna idén - mekaniskt, tekniskt, kemiskt och brandmässigt - innan den får säljas.
Så vad är det som händer? Jag måste ta fram en slutprodukt! Varumärkesskydd ansökas, Hemsida skapas, produktinformation och visitkort beställas, godkända textilier inköpas, tillverkare hittas, avtal skrivas, marknadsundersökning göras....... ja listan blir bara längre och längre
Till årsskiftet hoppas jag att knäppkudden är verklighet och kan lanseras!
fortsättning följer
Lena
torsdag 26 augusti 2010
Vart är jag på väg?
För en tid sedan fick jag frågan om jag var nöjd med mitt liv?
Om jag fick möjlighet att leva om mitt liv, fanns det något jag skulle jag ha gjort annorlunda eller var jag nöjd med livet som det var?
Det är ju verkligen en hypotetisk fråga!
Tänk om; jag hade valt andra vägar. Hur mycket av mitt nuvarande liv skulla dessa val ha påverkat helheten av mitt liv. Skulle mitt liv bli helt annorlunda eller skulle det bara påverka vissa delar.
Vid närmare eftertanke så skulle jag ju inte för någonting i hela världen, vilja sumpa chansen att eventuellt gå misste om mina fyra underbara barn.
och.......... Jag är faktiskt rätt nöjd, glad och tacksam för det mesta i mitt liv.
Jag försöker leva efter några få regler.
* Ansvaret för ett gott liv vilar i mina händer.
Ingen annan kan leva mitt liv. Vi har bara ett liv och det gäller att förvalta det väl.
* Leva så gott det går utifrån de förutsättningar jag har
* Tänka positivt! Ta bort dåliga saker, beteenden och människor som tar min kraft och energi.
* Gjort är gjort och försent att ångra, så ta lärdom och gå vidare.
* Bättre att ångra det Du gjort än det Du inte gjort
Ja, så svaret på frågan; - Är jag nöjd med mitt liv?
blir; - Ja, jag är nöjd och tacksam för det liv jag har. Jag har egentligen bara en önskan och med den tro och tillit jag har till vår Herre, forskningen och framtiden, så är jag frisk och botad från min Parkinson inom 10 år.
Så Carpe Diem!
Om jag fick möjlighet att leva om mitt liv, fanns det något jag skulle jag ha gjort annorlunda eller var jag nöjd med livet som det var?
Det är ju verkligen en hypotetisk fråga!
Tänk om; jag hade valt andra vägar. Hur mycket av mitt nuvarande liv skulla dessa val ha påverkat helheten av mitt liv. Skulle mitt liv bli helt annorlunda eller skulle det bara påverka vissa delar.
Vid närmare eftertanke så skulle jag ju inte för någonting i hela världen, vilja sumpa chansen att eventuellt gå misste om mina fyra underbara barn.
och.......... Jag är faktiskt rätt nöjd, glad och tacksam för det mesta i mitt liv.
Jag försöker leva efter några få regler.
* Ansvaret för ett gott liv vilar i mina händer.
Ingen annan kan leva mitt liv. Vi har bara ett liv och det gäller att förvalta det väl.
* Leva så gott det går utifrån de förutsättningar jag har
* Tänka positivt! Ta bort dåliga saker, beteenden och människor som tar min kraft och energi.
* Gjort är gjort och försent att ångra, så ta lärdom och gå vidare.
* Bättre att ångra det Du gjort än det Du inte gjort
Ja, så svaret på frågan; - Är jag nöjd med mitt liv?
blir; - Ja, jag är nöjd och tacksam för det liv jag har. Jag har egentligen bara en önskan och med den tro och tillit jag har till vår Herre, forskningen och framtiden, så är jag frisk och botad från min Parkinson inom 10 år.
Så Carpe Diem!
onsdag 11 augusti 2010
Kommentarer på Björklunds pekpinnar
Förslag 1.
Rektorer ska kunna förbjuda elever och lärare att bära heltäckande slöja.
Här känner jag mig lite kluven.
Spelar "slöjorna" egentligen någon roll? Vart tog snacket om respekt och tolerans för alla människors olikheter vägen?
Måste vi alla vara lika?
Förslag 2.
Skolk ska synas på betyget
Varför? ska man straffas för en jobbig tonårstid resten av sitt liv.
De verkliga skolkarna har ju oftast gett upp, tröttnat på skolan - de kommer knappast att bry sig om det står med i betyget eller inte.
Förslag 3
Betygsliknande omdömen redan från sexårsverksamheten.
Det är samma sak här. Jag förstår inte varför vi måste bedömma allt och alla.
Allt detta mätande bara ökar de inre kraven och prestationsångesten på individen
Förslag 4
Lärare har rätt att beslagta elevers mobiltelefonerna om de stör skolarbetet!
Alldeles rätt och riktigt! (denna regel skulle inte behövas finnas om vi uppfostrat barnen rätt)
Förslag 5
Mobbare kan tvångsflyttas till andra skolor.
Slutar dem att mobba då? Nej, det tror jag verkligen inte!
Det enda som hjälper är att mobbare och mobboffer måste lära sig att samarbeta.
Sammanföras och "tvingas" till samarbete under handledning av vuxna. De behöver inte älska varandra och bli bästisar MEN lära sig att respektera en annan människa och acceptera våra olikheter.
Lena
Rektorer ska kunna förbjuda elever och lärare att bära heltäckande slöja.
Här känner jag mig lite kluven.
Spelar "slöjorna" egentligen någon roll? Vart tog snacket om respekt och tolerans för alla människors olikheter vägen?
Måste vi alla vara lika?
Förslag 2.
Skolk ska synas på betyget
Varför? ska man straffas för en jobbig tonårstid resten av sitt liv.
De verkliga skolkarna har ju oftast gett upp, tröttnat på skolan - de kommer knappast att bry sig om det står med i betyget eller inte.
Förslag 3
Betygsliknande omdömen redan från sexårsverksamheten.
Det är samma sak här. Jag förstår inte varför vi måste bedömma allt och alla.
Allt detta mätande bara ökar de inre kraven och prestationsångesten på individen
Förslag 4
Lärare har rätt att beslagta elevers mobiltelefonerna om de stör skolarbetet!
Alldeles rätt och riktigt! (denna regel skulle inte behövas finnas om vi uppfostrat barnen rätt)
Förslag 5
Mobbare kan tvångsflyttas till andra skolor.
Slutar dem att mobba då? Nej, det tror jag verkligen inte!
Det enda som hjälper är att mobbare och mobboffer måste lära sig att samarbeta.
Sammanföras och "tvingas" till samarbete under handledning av vuxna. De behöver inte älska varandra och bli bästisar MEN lära sig att respektera en annan människa och acceptera våra olikheter.
Lena
Sommar och solsken gör livet och vintern lite lättare
Hej, nu var det länge sen jag skrev.
Sommaren har varit underbar och med nya krafter är jag nu tillbaka med mina tankar om barnen.
Jag hoppas att även Du har fått möjlighet att ladda batteriet med underbara sommarminnen.
Lena
Sommaren har varit underbar och med nya krafter är jag nu tillbaka med mina tankar om barnen.
Jag hoppas att även Du har fått möjlighet att ladda batteriet med underbara sommarminnen.
Lena
måndag 9 augusti 2010
Föräldrar ska tvingas sitta med i klassrummet
Att föräldrar till bråkiga barn, ska tvingas sitta med i klassrummet tycker jag är helt fel. Jag tror inte det är lösningen på avsaknad av "pli" i skolan.
Barn är inte bråkiga utan anledning.
Att bråka och störa är snarare ett rop på hjälp. Se mig , hör mig!
Att vara "bråkig" är ett dåligt beteende och dåliga beteenden kan man ändra på.
Skolans brist på resurser är en stor anledning av problemet;
* Större klasser bidrar till en högre ljudnivå, ökad konkurrens om att bli sedd, få hjälp osv
* Färre och outbildade lärare, till och med lärarfria lektioner bidrar till mer oro i klassrummet pga bristande pedagogisk kunskap samt om barns utveckling
* skolkuratorer och psykologer, skolsköterskor existerar knappast nu för tiden, vilka hade en viktigt funktion och kunde tidigare plocka upp oroliga och stökiga barn.
* färre gymnastiklektioner - ökar oron i klassrummet. Barn har "spring i kroppen", "myror i benen". Barn har ett naturligt behov av att röra på sig och motoriken utvecklar hjärnan.
Det är vårt ansvar som föräldrar och vuxna att vägleda och handleda barnen, uppfostra dem till respektfulla och hänsynsfulla medmänniskor som kan föra sig och göra sig i olika sociala sammanhang.
Ett bra och förtroligt sammarbete mellan hem och skola är A och O.
Barnen är vår framtid och gemensamma ansvar.Tillsammans hjälps vi åt!
Lena
Barn är inte bråkiga utan anledning.
Att bråka och störa är snarare ett rop på hjälp. Se mig , hör mig!
Att vara "bråkig" är ett dåligt beteende och dåliga beteenden kan man ändra på.
Skolans brist på resurser är en stor anledning av problemet;
* Större klasser bidrar till en högre ljudnivå, ökad konkurrens om att bli sedd, få hjälp osv
* Färre och outbildade lärare, till och med lärarfria lektioner bidrar till mer oro i klassrummet pga bristande pedagogisk kunskap samt om barns utveckling
* skolkuratorer och psykologer, skolsköterskor existerar knappast nu för tiden, vilka hade en viktigt funktion och kunde tidigare plocka upp oroliga och stökiga barn.
* färre gymnastiklektioner - ökar oron i klassrummet. Barn har "spring i kroppen", "myror i benen". Barn har ett naturligt behov av att röra på sig och motoriken utvecklar hjärnan.
Det är vårt ansvar som föräldrar och vuxna att vägleda och handleda barnen, uppfostra dem till respektfulla och hänsynsfulla medmänniskor som kan föra sig och göra sig i olika sociala sammanhang.
Ett bra och förtroligt sammarbete mellan hem och skola är A och O.
Barnen är vår framtid och gemensamma ansvar.Tillsammans hjälps vi åt!
Lena
måndag 28 juni 2010
Respektera barnet
Maria Montessori talar mycket om att vi ska bemöta barnet med respekt!
Vad är då respekt? enligt Wikipedia; Respekt brukar användas som exempel på socialt kapital. I denna mening handlar respekt om det värde som omgivningen sätter på en persons handlingar och dennes åsikter.
Respekt anses ur personalistisk filosofi vara en kärleksfull handling
Som nybliven Småbarnspedagog, hade jag jättesvårt med där i början,respektera barnet. Detta innebar att jag inte kunde sätta gränser, för då respekterade jag inte barnets önskan/vilja eller behov.
Men jag förstod ganska snabbt att respektera barnet egentligen handlade om motsatsen - att sätta gränser - vara lyhörd och bekräfta dem!
Idag, säger jag att det är respektlöst att inte sätta gränser för barnen.
Det är vi vuxna som ska vägleda och handleda barnen på livetsväg. För att kunna fungera och bli en del av samhället och samhörigheten, behöver vi lära barnen de sociala samspelsregler och riktlinjer som finns, för att de ska passa in. Det är ju inte så, att barn vid 6 eller 12 års ålder helt plötsligt bara kan de sociala samspelsreglerna som finns. Det måste vi ge dem.
Att vara annorlunda och inte passa in - det vill ingen av oss vara.
Det som är gulligt eller bara tok när man är liten - är ouppfostrat vid 12 års ålder och vi vuxna tycker att barnet uppför sig illa och borde veta bättre vid "sin ålder" men det har inte med åldern att göra! Det är vi vuxna som inte gett dem "verktygen" dvs de sociala samspelsreglerna och ramarna som gäller.
En karta utan vägar - är det inte lätt att hitta på. En kompass utan nål - kan du inte lita på och Ett rum utan väggar - det är svår möblerat!
För att passa in och bli en del av helheten, behöver vi regler och ramar att luta oss mot.
Bekräfta mig! Ta dig tid
Se mig - möt barnen på deras nivå, böj på knäna.
Hör mig - jag hör att du blir arg
Lyssna på vad jag vill - Du vill inte sova. Men jag ser att du är trött och det är dags att sova nu, klockan är mycket. Vad vill du göra, då? -Jag vill ..... kan vi låta barnet få göra det han/hon vill i 5 min och sen lägga oss eller är det så att vi kan göra det imorgon istället om önskan är för stor - det är att bemöta barnet med respekt.
Lena
Vad är då respekt? enligt Wikipedia; Respekt brukar användas som exempel på socialt kapital. I denna mening handlar respekt om det värde som omgivningen sätter på en persons handlingar och dennes åsikter.
Respekt anses ur personalistisk filosofi vara en kärleksfull handling
Som nybliven Småbarnspedagog, hade jag jättesvårt med där i början,respektera barnet. Detta innebar att jag inte kunde sätta gränser, för då respekterade jag inte barnets önskan/vilja eller behov.
Men jag förstod ganska snabbt att respektera barnet egentligen handlade om motsatsen - att sätta gränser - vara lyhörd och bekräfta dem!
Idag, säger jag att det är respektlöst att inte sätta gränser för barnen.
Det är vi vuxna som ska vägleda och handleda barnen på livetsväg. För att kunna fungera och bli en del av samhället och samhörigheten, behöver vi lära barnen de sociala samspelsregler och riktlinjer som finns, för att de ska passa in. Det är ju inte så, att barn vid 6 eller 12 års ålder helt plötsligt bara kan de sociala samspelsreglerna som finns. Det måste vi ge dem.
Att vara annorlunda och inte passa in - det vill ingen av oss vara.
Det som är gulligt eller bara tok när man är liten - är ouppfostrat vid 12 års ålder och vi vuxna tycker att barnet uppför sig illa och borde veta bättre vid "sin ålder" men det har inte med åldern att göra! Det är vi vuxna som inte gett dem "verktygen" dvs de sociala samspelsreglerna och ramarna som gäller.
En karta utan vägar - är det inte lätt att hitta på. En kompass utan nål - kan du inte lita på och Ett rum utan väggar - det är svår möblerat!
För att passa in och bli en del av helheten, behöver vi regler och ramar att luta oss mot.
Bekräfta mig! Ta dig tid
Se mig - möt barnen på deras nivå, böj på knäna.
Hör mig - jag hör att du blir arg
Lyssna på vad jag vill - Du vill inte sova. Men jag ser att du är trött och det är dags att sova nu, klockan är mycket. Vad vill du göra, då? -Jag vill ..... kan vi låta barnet få göra det han/hon vill i 5 min och sen lägga oss eller är det så att vi kan göra det imorgon istället om önskan är för stor - det är att bemöta barnet med respekt.
Lena
Nej, betyder Nej!!
God morgon!
Solen skiner och himlen är redan blå, vilken underbar dag det kommer att bli!
Nyhetsmorgon, 6.45
MATILDA RANGBORG, som skrivit boken "Vanmakt" på uppdrag av Stiftelsen Tryggare Sverige ger en mörk bild av myndigheternas arbete vid utredning av brott. THERESE LIND, brottsoffer och BENGT SVENSSON, rikspolischef, deltar och diskuterar frågor kring att brottsoffer får sina fall nedlagda utan ordentlig polisutredning, och ingen lyssnar eller tar offret på allvar.
.................och jag blir galen!
Vilket århundrade lever vi i egentligen?
Vad är jämlikhet, genusperspektiv med mera med mera
NÄR ska vi lära oss att respektera varandra och fatta att -Nej,betyder nej!
Kommentarer som "Du är för söt för att bara säga; -Nej. Du måste skrika -Nej, För utmanande klädsel, Hon var för full,för att protestera" är
Oavsett skönhetsgrad eller klädsel - så är det inte ok att mobba, misshandla, våldta eller mörda någon. Är personen i fråga dessutom, så full att hon/han inte kan försvara sig - är brottet ännu värre enligt mig! Ge sig på en totalt försvarslösa människa - Så gör man bara inte!
Vi vuxna måste ändra attityd. Ja, hela samhället, alla tillsammans måste vi stå upp enade och säga STOPP, det här är inte ok.
För mig som Montessorifilosof, handlar det om barnen.
Vi måste bli tydligare - sätta gränser- och bli mer lyhörda och bekräfta barnen på ett respekt fullt sätt.
Se mig, hör mig och lyssna på vad jag vill - det är att bemöta barnet med respekt
Lena
Solen skiner och himlen är redan blå, vilken underbar dag det kommer att bli!
Nyhetsmorgon, 6.45
MATILDA RANGBORG, som skrivit boken "Vanmakt" på uppdrag av Stiftelsen Tryggare Sverige ger en mörk bild av myndigheternas arbete vid utredning av brott. THERESE LIND, brottsoffer och BENGT SVENSSON, rikspolischef, deltar och diskuterar frågor kring att brottsoffer får sina fall nedlagda utan ordentlig polisutredning, och ingen lyssnar eller tar offret på allvar.
.................och jag blir galen!
Vilket århundrade lever vi i egentligen?
Vad är jämlikhet, genusperspektiv med mera med mera
NÄR ska vi lära oss att respektera varandra och fatta att -Nej,betyder nej!
Kommentarer som "Du är för söt för att bara säga; -Nej. Du måste skrika -Nej, För utmanande klädsel, Hon var för full,för att protestera" är
Oavsett skönhetsgrad eller klädsel - så är det inte ok att mobba, misshandla, våldta eller mörda någon. Är personen i fråga dessutom, så full att hon/han inte kan försvara sig - är brottet ännu värre enligt mig! Ge sig på en totalt försvarslösa människa - Så gör man bara inte!
Vi vuxna måste ändra attityd. Ja, hela samhället, alla tillsammans måste vi stå upp enade och säga STOPP, det här är inte ok.
För mig som Montessorifilosof, handlar det om barnen.
Vi måste bli tydligare - sätta gränser- och bli mer lyhörda och bekräfta barnen på ett respekt fullt sätt.
Se mig, hör mig och lyssna på vad jag vill - det är att bemöta barnet med respekt
Lena
onsdag 23 juni 2010
FÅR DET VARA EN KOPP GLÄDJE
Får det vara en kopp glädje med varma känslor
En välkomnande kram och inga som helst rädslor
För livets fikapaus är när solen skiner och himlen är blå
Men det kan var glädje även när dagen är novembergrå
Själen bör få något till livs och skrattet är ett av motiven
Att man inte ta något för givet och fundera på perspektiven
Man bör också kunna glädjas av att andra kanske lyckas
Det är stor glädje att kanske på något sätt få ord att smyckas
Hur man än ser det är hälsan det viktigast i det här livet
Att kunna vakna upp och det är fred att få detta tillkännagivet
De små ting som vi alla få uppleva kan vara stort och härligt
Glädje är också att kunna lita på någon som är genomärlig
Tänk om vi kunde ta oss en kopp glädje varje morgonstund
Att fylla på reserverna och känna sig som en olivlund
Gläd dig medan du kan för snart så kommer andra vårar
Men visst bör det vara så att du kan visa dina glädjetårar
Bo Grapenskog
En välkomnande kram och inga som helst rädslor
För livets fikapaus är när solen skiner och himlen är blå
Men det kan var glädje även när dagen är novembergrå
Själen bör få något till livs och skrattet är ett av motiven
Att man inte ta något för givet och fundera på perspektiven
Man bör också kunna glädjas av att andra kanske lyckas
Det är stor glädje att kanske på något sätt få ord att smyckas
Hur man än ser det är hälsan det viktigast i det här livet
Att kunna vakna upp och det är fred att få detta tillkännagivet
De små ting som vi alla få uppleva kan vara stort och härligt
Glädje är också att kunna lita på någon som är genomärlig
Tänk om vi kunde ta oss en kopp glädje varje morgonstund
Att fylla på reserverna och känna sig som en olivlund
Gläd dig medan du kan för snart så kommer andra vårar
Men visst bör det vara så att du kan visa dina glädjetårar
Bo Grapenskog
det kommer mera........
Hej kära bloggare!
Vilken underbar dag vi har och har haft idag. Sitter på min lilla balkong med datorn i knäet och bara njuter av denna ljummen sommarkväll.
Nu har jag inte varit lika flitig och kommit med nya inlägg varje dag, men tro inte att jag bara ligger och latar mig........ jo, lite kanske - mest njuter jag av sommaren och ljuset!
Jag har lagt till en rubrik; Barnets utveckling Här kommer jag efter hand lägga upp mina tankar och råd om torrträning,invänjning, personlighetsutveckling, språk, sömn, mat ...... ge tips som kanske kan få din vardag att fungera bättre. Det är här jag lägger ner tiden nu och den syns inte ännu.
Men håll ut det, kommer mera!
Glad Midsommar// Lena
lördag 19 juni 2010
Människovärde
Varje människa kan växa och bli hur stor och ståtlig som helst, om den får den näring den behöver.
Vi är aldrig fullärda och vi kan alltid få nya insikter.
Varje människa är lika mycket värd, ingen är värd mer eller mindre utan lika mycket!
Bengt Wiström
Vi är aldrig fullärda och vi kan alltid få nya insikter.
Varje människa är lika mycket värd, ingen är värd mer eller mindre utan lika mycket!
Bengt Wiström
fredag 18 juni 2010
Barnombudsmannen barnens språkrör
Hej!
Jag sitter vid datorn och googlar och hittar en krönika från 2005 som dåvarande Barnombudsmannen Lena Nyberg skrivit. Många kloka ord nu inför sommaren, jag bifogar länken http://www.bo.se/Kronika.aspx?pageid=4849
Hur många vet att det finns en barnombudsman? och vet vad Barnombudsmannen heter!?
Han heter Fredrik Malmberg och är Sveriges barnombudsman sedan 2008.
Han är ekonom och tvåbarnsfar och har bred erfarenhet av att arbeta med barnfrågor inom Rädda barnen.
Det är ju helt fantastiskt! En barnombudsman som tar barnens frågor på allvar. Jag undrar????????? hur det fungerar?
Är barnombudsmannen med som en sakexpert i olika arbetsgrupper/politiska utskott när det ska fattas beslut som berör barnen eller är det bara en myndighet dit man anmäler orättvisor. vi hörs igen nu ska jag göra lite resurch.
Kram
Jag sitter vid datorn och googlar och hittar en krönika från 2005 som dåvarande Barnombudsmannen Lena Nyberg skrivit. Många kloka ord nu inför sommaren, jag bifogar länken http://www.bo.se/Kronika.aspx?pageid=4849
Hur många vet att det finns en barnombudsman? och vet vad Barnombudsmannen heter!?
Han heter Fredrik Malmberg och är Sveriges barnombudsman sedan 2008.
Han är ekonom och tvåbarnsfar och har bred erfarenhet av att arbeta med barnfrågor inom Rädda barnen.
Det är ju helt fantastiskt! En barnombudsman som tar barnens frågor på allvar. Jag undrar????????? hur det fungerar?
Är barnombudsmannen med som en sakexpert i olika arbetsgrupper/politiska utskott när det ska fattas beslut som berör barnen eller är det bara en myndighet dit man anmäler orättvisor. vi hörs igen nu ska jag göra lite resurch.
Kram
onsdag 16 juni 2010
Förebilder? Det är vi vuxna som ska visa vägen.
" På det sätt vi umgås med våra barn på, blir avgörande för världens framtid!" Jesper Juul
Känslor!
" Man kan vara arg på den man tycker om och tycka om den man är arg på"
"Man kan gilla en person men ogilla deras beteende."
sagt av: Anna Kreutz Wirfeldt
"Man kan gilla en person men ogilla deras beteende."
sagt av: Anna Kreutz Wirfeldt
Barn är redan från födseln ......
"Barn är redan från födseln sociala och mänskliga och för att vidareutveckla dessa kvaliteter behöver de bara vara tillsammans med vuxna som handlar socialt och mänskligt" Jesper Juul
tisdag 15 juni 2010
Hur är det möjligt? PTSD för att de mobbats på jobbet
....... jag läser i Dagens Nyheter om två kvinnor som drabbats av Post Traumatic Stress Disorder (PTSD) vilket är det känslomässiga tillstånd en person hamnar i efter att ha blivit utsatt för en mycket traumatisk händelse. Förr brukade man tro att bara de som t.ex. varit med om krig, där det fanns fara för deras liv drabbades, men i dag vet vi bättre. De som utsätts för psykiskt men även fysiskt våld (orsakad av t.ex. en psykopat) får erfara samma känslomässiga trauma vilket ger upphov till en rad mentala och fysiska hälsotillstånd.
Trots att Sverige var det första landet i världen att lagstifta mot arbetsplatsmobbning har inte ett enda av 8000 anmälda fall gått vidare till åtalsprövning.
Jag blir alldeles stum!
Lagtexten blir bara en massa vackra ord och helt verkningslös. Det spelar ju ingen roll, hur många lagar vi har - så länge ingen reagerar och ställer sig upp och säger - STOPP! Det här är inte okej!
Jag tänker så här;
* Alla är vi människor - medmänniska
* Olika men ändå lika -någon är gul, någon är svart, någon är vit
* Alla äter vi - olika saker och på olika sätt - någon med bestick, någon med pinnar och någon med händerna - men fortfarande är vi människor.
Se våra likheter och acceptera att vi gör olika - alla är vi medmänniskor!
Hör ni hur det knakar?.......... jag tänker!
Min känsla är att många gånger löser man mobbning på skolan/arbetsplatsen genom att flytta på den som mobbar eller den som mobbats och vad lär dem sig då? Ingenting!
Man tar bort problemet men det är fortfarande inte löst. Mobbaren hittar bara någon ny att mobba och den som mobbats blir bara mindre inuti, då flytten blir en bekräftelse på att man tar bort problemet, dvs han eller hon
Jag tror att mobbaren och den som mobbats måste sammanföras, göra saker tillsammans och lära sig att hantera och samarbeta och acceptera varandras olikheter. Tillsammans med en lärare. Ingen tycker om alla och det är okej men det måste finnas en acceptans för våra olikheter.
Lena
Trots att Sverige var det första landet i världen att lagstifta mot arbetsplatsmobbning har inte ett enda av 8000 anmälda fall gått vidare till åtalsprövning.
Jag blir alldeles stum!
Lagtexten blir bara en massa vackra ord och helt verkningslös. Det spelar ju ingen roll, hur många lagar vi har - så länge ingen reagerar och ställer sig upp och säger - STOPP! Det här är inte okej!
Jag tänker så här;
* Alla är vi människor - medmänniska
* Olika men ändå lika -någon är gul, någon är svart, någon är vit
* Alla äter vi - olika saker och på olika sätt - någon med bestick, någon med pinnar och någon med händerna - men fortfarande är vi människor.
Se våra likheter och acceptera att vi gör olika - alla är vi medmänniskor!
Hör ni hur det knakar?.......... jag tänker!
Min känsla är att många gånger löser man mobbning på skolan/arbetsplatsen genom att flytta på den som mobbar eller den som mobbats och vad lär dem sig då? Ingenting!
Man tar bort problemet men det är fortfarande inte löst. Mobbaren hittar bara någon ny att mobba och den som mobbats blir bara mindre inuti, då flytten blir en bekräftelse på att man tar bort problemet, dvs han eller hon
Jag tror att mobbaren och den som mobbats måste sammanföras, göra saker tillsammans och lära sig att hantera och samarbeta och acceptera varandras olikheter. Tillsammans med en lärare. Ingen tycker om alla och det är okej men det måste finnas en acceptans för våra olikheter.
Lena
söndag 13 juni 2010
En livslång Kärlekssaga
"Det har sagts att inledningen
till en livslång kärlekssaga är
att älska sig själv.
Lär ditt barn att älska sig
själv genom att älska det till 100 procent
Älska ditt barn trots dess fel och brister"
IKEA
till en livslång kärlekssaga är
att älska sig själv.
Lär ditt barn att älska sig
själv genom att älska det till 100 procent
Älska ditt barn trots dess fel och brister"
IKEA
Tolv tankar om hur man kan få en bra start i livet
...... lägg ner mer tid än pengar på dina barn
...... krama dem varje dag
...... låt dem leka
..... ha en liten pratstund då och då
..... säg att Du älskar dem
..... låt dem klättra, hoppa och springa runt
...... låt dem sjunga och spela
...... men tvinga dem aldrig
...... låt dem använda sin fantasi och kreativitet
...... beröm dem ofta
..... låt dem ta del av din vuxna värld
..... precis som du kan ta de i deras värld
Kloka ord från IKEA
...... krama dem varje dag
...... låt dem leka
..... ha en liten pratstund då och då
..... säg att Du älskar dem
..... låt dem klättra, hoppa och springa runt
...... låt dem sjunga och spela
...... men tvinga dem aldrig
...... låt dem använda sin fantasi och kreativitet
...... beröm dem ofta
..... låt dem ta del av din vuxna värld
..... precis som du kan ta de i deras värld
Kloka ord från IKEA
torsdag 10 juni 2010
Jag är så glad och studenten klarade vi av
Solen skiner och himlen är blå, livet är härligt!
Sitter på altanen och njuter, känner mig trött och nöjd efter att ha städat upp efter studentmottagningen.
Det är fjärde studenten i familjen - mina tre äldsta har gjort det och nu var det Lasses äldsta dotter som tog Studenten, igår.
Det känns fantastiskt bra att vi, alla hennes föräldrar har hjälptes åt att fixa och trixa, för att hon skulle få en bra och minnesvärd student.
Med barnets bästa i centrum - går det att sammarbeta
Lena
Sitter på altanen och njuter, känner mig trött och nöjd efter att ha städat upp efter studentmottagningen.
Det är fjärde studenten i familjen - mina tre äldsta har gjort det och nu var det Lasses äldsta dotter som tog Studenten, igår.
Det känns fantastiskt bra att vi, alla hennes föräldrar har hjälptes åt att fixa och trixa, för att hon skulle få en bra och minnesvärd student.
Med barnets bästa i centrum - går det att sammarbeta
Lena
tisdag 8 juni 2010
barn aga
* allt för många föräldrar är trötta och stressade av sitt eget självförverkligande och karriär.
* många förlorar sin identitet när de blir hemma med barnen. Man är sitt yrke.
* föräldrar känner sig vilsna, de har ingen att förankra sin barnuppfostran hos
* vill bara vara kompis, orkar inte sätta gränser
Det är under de tre första livsviktiga åren, 0-3 år som vi lägger grunden för framtiden. Det är då barnens personlighet formas och värdegrunden börjar ta form. Det vi lär våra små, bär de med sig livet. Vår uppgift är att handleda och vägleda barnen på livets väg. Därför tycker jag det är respektlöst att inte sätta gränser för barnet.
Barn söker gränser för att;
*bli bekräftad - se och hör mig!
*för att bli en del av den sociala gemenskapen - vett och etikett, veta hur man gör sig och för sig i olika miljöer
*vad som är rätt och fel -
Genom att sätta gränser bekräftar vi också barnet. deras inte och sätter gränser för dem, ökar bara
för att passa in i och bli delaktig i omvärlden.
Barn söker gränser, de vill bli sedda och hörda = bekräftade. När vi inte sätter gränserna
Samtidigt läser jag Varför? Är vi vuxna för stressade och frustrerade över vår situation. så på gränsen hela tiden och plötsligt händer det,
* många förlorar sin identitet när de blir hemma med barnen. Man är sitt yrke.
* föräldrar känner sig vilsna, de har ingen att förankra sin barnuppfostran hos
* vill bara vara kompis, orkar inte sätta gränser
Det är under de tre första livsviktiga åren, 0-3 år som vi lägger grunden för framtiden. Det är då barnens personlighet formas och värdegrunden börjar ta form. Det vi lär våra små, bär de med sig livet. Vår uppgift är att handleda och vägleda barnen på livets väg. Därför tycker jag det är respektlöst att inte sätta gränser för barnet.
Barn söker gränser för att;
*bli bekräftad - se och hör mig!
*för att bli en del av den sociala gemenskapen - vett och etikett, veta hur man gör sig och för sig i olika miljöer
*vad som är rätt och fel -
Genom att sätta gränser bekräftar vi också barnet. deras inte och sätter gränser för dem, ökar bara
för att passa in i och bli delaktig i omvärlden.
Barn söker gränser, de vill bli sedda och hörda = bekräftade. När vi inte sätter gränserna
Samtidigt läser jag Varför? Är vi vuxna för stressade och frustrerade över vår situation. så på gränsen hela tiden och plötsligt händer det,
Rädda barn
Jag läser att barnagan ökar, och nyligen redovisades en undersökning att vart 5;e barn i Enköpings kommun bor i dysfunktionella familjer. Det är skrämmande!
I en klass på 25 elever, är det 5 barn - 5 barn för mycket - som mår dåligt hemma, på grund av olika anledningar.
Vad hände med "Hemmets trygga famn"? Hur räddar vi eller hjälper dessa barn på bästa sätt? Ska vi splittra familjer och omhänderta alla dessa barn?
Nej, det tror jag egentligen inte på.
Mamma och pappa är två mycket viktiga personer för alla barn, oavsett vad. Alla människor vill bli älskade och sedda, särskilt av sin mamma och pappa. Barn är oerhört lojala och vill vara tillags. De beskyddar ofta sina föräldrar i vått och torrt och tar själva på sig skuld.
Jag tror att det bästa är att se till hela familjen.
Dessa familjer har inte blivit dysfunktionella över en natt. Det är ofta en av föräldrarna eller kanske båda två, som själva bär "ett litet sårat barn" inom sig.
Det är inte bara barnen i familjen som behöver helas, utan vi måste ta oss an hela familjen!
När vi tar barnen på allvar, redan från början. Ger dem en bra start i livet, genom att bemöta dem med den respekt och kärlek, som vi alla vill ha och förtjänar - är vi på rätt väg. Vägen dit är lång och jag har bara börjat min mission - tro på barnet, vår framtid!
Lena
I en klass på 25 elever, är det 5 barn - 5 barn för mycket - som mår dåligt hemma, på grund av olika anledningar.
Vad hände med "Hemmets trygga famn"? Hur räddar vi eller hjälper dessa barn på bästa sätt? Ska vi splittra familjer och omhänderta alla dessa barn?
Nej, det tror jag egentligen inte på.
Mamma och pappa är två mycket viktiga personer för alla barn, oavsett vad. Alla människor vill bli älskade och sedda, särskilt av sin mamma och pappa. Barn är oerhört lojala och vill vara tillags. De beskyddar ofta sina föräldrar i vått och torrt och tar själva på sig skuld.
Jag tror att det bästa är att se till hela familjen.
Dessa familjer har inte blivit dysfunktionella över en natt. Det är ofta en av föräldrarna eller kanske båda två, som själva bär "ett litet sårat barn" inom sig.
Det är inte bara barnen i familjen som behöver helas, utan vi måste ta oss an hela familjen!
När vi tar barnen på allvar, redan från början. Ger dem en bra start i livet, genom att bemöta dem med den respekt och kärlek, som vi alla vill ha och förtjänar - är vi på rätt väg. Vägen dit är lång och jag har bara börjat min mission - tro på barnet, vår framtid!
Lena
söndag 6 juni 2010
Varför tar vi hand, när vi hälsar?
Handskakning för fred
Varför tar vi varandra i hand, när vi hälsar på varandra i Sverige?
Varifrån kommer handskakningen och vilka signaler sänder en handskakning?
Att räcka varandra handen är ett tecken på tillit och öppenhet.
Man hälsar normalt med höger hand – den hand man tidigare bar sitt vapen i.
Genom att sträcka fram sin tomma högerhand blottar man sig och visar att man har fredliga och vänliga avsikter.
Historiens tidigaste dokumenterade handskakning kan ses på en 2000 år gammal relief från Commagene (nuvarande Turkiet) På reliefen skakar Antiochus I med den grekiske sagohjälten Herakles
Läst i Metro
Lena
Varför tar vi varandra i hand, när vi hälsar på varandra i Sverige?
Varifrån kommer handskakningen och vilka signaler sänder en handskakning?
Att räcka varandra handen är ett tecken på tillit och öppenhet.
Man hälsar normalt med höger hand – den hand man tidigare bar sitt vapen i.
Genom att sträcka fram sin tomma högerhand blottar man sig och visar att man har fredliga och vänliga avsikter.
Historiens tidigaste dokumenterade handskakning kan ses på en 2000 år gammal relief från Commagene (nuvarande Turkiet) På reliefen skakar Antiochus I med den grekiske sagohjälten Herakles
Läst i Metro
Lena
Bra barnomsorg utifrån barnens behov.
Vad är bra barnomsorg utifrån barnets behov?
Maria Montessori pedagogiken är från 3år och uppåt. Hon ansåg att barnen behövde vara nära mamman, knyta an och bli trygg innan barnen lämnade mamma och hemmet.
Idag ser familjesituationen och samhällsbilden annorlunda ut, vilket gör att det är få kvinnor som kan och vill vara hemma så länge idag och nu finns det förskolor/dagis. Maria Montessori var en kvinna före sin tid och jag är övertygad om att hon hade tyckt om Småbarnspedagogiken och valt den som alternativ, om hon skulle lämnat sina barn på förskolan.
Småbarnspedagogiken: Barnet i centrum - utgår från barnets behov - liten barngrupp 10-12 barn, många vuxna 3 heltider, i en trygg och kärleksfull hemlik miljö.
Dagens sanning är den att barngrupperna blir allt större igen, det blir fler barn/personal att vara ansvarig för samt att öppettider ökar.Varför? Det är samhällsbilden som förändrats igen. Karriär och självförverkligande verkar vara det enda som räknas, man ska ha hinna med så mycket samtidigt som man ska ha familj och barn - vi springer bara på i ekorrhjulet igen.
På min förskola, där har vi på småbarnsavdelningen öppet mellan 8.00-16.00. Det går inte säger de flesta, men alla våra familjer har löst det på ett eller annat sätt.
Barnens tidsuppfattning, snarare tidsupplevelse är 1 vuxentimme = 5 barntimmar. Barnen använder alla sina sinnen, de blir massor av intryck, de fullkomligen absorberar sin omgivning och miljö med hela sin kropp och själ, vilket gör att 1 vuxentimme blir 5 barntimmar, så 8 timmar på förskolan 5X8=40 timmar, så det är kanske inte konstigt att barnen är trötta och griniga ibland när ni hämtar dem.
Jag vill inte skuldbelägga någon som har barnen på förskolan längre dagar än 8 timmar men ta det i beaktan och hitta inte på så mycket aktiviteter efter hämtning. Det räcker att bara få vara hemma med mamma och pappa.
Lena
Maria Montessori pedagogiken är från 3år och uppåt. Hon ansåg att barnen behövde vara nära mamman, knyta an och bli trygg innan barnen lämnade mamma och hemmet.
Idag ser familjesituationen och samhällsbilden annorlunda ut, vilket gör att det är få kvinnor som kan och vill vara hemma så länge idag och nu finns det förskolor/dagis. Maria Montessori var en kvinna före sin tid och jag är övertygad om att hon hade tyckt om Småbarnspedagogiken och valt den som alternativ, om hon skulle lämnat sina barn på förskolan.
Småbarnspedagogiken: Barnet i centrum - utgår från barnets behov - liten barngrupp 10-12 barn, många vuxna 3 heltider, i en trygg och kärleksfull hemlik miljö.
Dagens sanning är den att barngrupperna blir allt större igen, det blir fler barn/personal att vara ansvarig för samt att öppettider ökar.Varför? Det är samhällsbilden som förändrats igen. Karriär och självförverkligande verkar vara det enda som räknas, man ska ha hinna med så mycket samtidigt som man ska ha familj och barn - vi springer bara på i ekorrhjulet igen.
På min förskola, där har vi på småbarnsavdelningen öppet mellan 8.00-16.00. Det går inte säger de flesta, men alla våra familjer har löst det på ett eller annat sätt.
Barnens tidsuppfattning, snarare tidsupplevelse är 1 vuxentimme = 5 barntimmar. Barnen använder alla sina sinnen, de blir massor av intryck, de fullkomligen absorberar sin omgivning och miljö med hela sin kropp och själ, vilket gör att 1 vuxentimme blir 5 barntimmar, så 8 timmar på förskolan 5X8=40 timmar, så det är kanske inte konstigt att barnen är trötta och griniga ibland när ni hämtar dem.
Jag vill inte skuldbelägga någon som har barnen på förskolan längre dagar än 8 timmar men ta det i beaktan och hitta inte på så mycket aktiviteter efter hämtning. Det räcker att bara få vara hemma med mamma och pappa.
Lena
Montessorifilosof ?
Jag kallar mig för Montessorifilosof. Varför det?
Vad är det då för skillnad på Pedagogik och Filosofi
Pedagogik är läran om utbildning, främst av barn. Utbildning är en beteckning på den, ofta målinriktade, process där någon genom systematisk undervisning och träning skaffar sig kunskaper, bildning och färdigheter.(Wikipedia)
Filosofi, från grekiskans philosophia (φιλοσοφία), "kärlek till visdom". Ordet kan också, i sammansättningar som "en filosofi"/"flera filosofier" syfta på ett sammanhängde tankesystem, en ideologi eller en filosofisk skola. (Wikipedia)
Vad är Montessoripedagogik? Ja, det är en bra fråga. Maria Montessori måste ha varit en mycket stark och modig kvinna som vågade bryta så många barriärer och trotsa regelverk och gamla lagar. Hon blev Italiens första kvinnliga läkare. Maria Montessori såg barnets utvecklings möjligheter, tog strid för barnen och deras rättigheter. Efter många års observationer och arbete med handikappade barn, utvecklades Montessoripedagogiken.Maria reste världen runt och föreläste och spred sin pedagogik. Till att börja med utbildade hon själv de första Montessoripedagogerna.
Det kan inte ha varit lätt för Maria att skriva ner, försöka förmedla sin känsla/tro/övertygelse om barnet och dess utveckling, så att efterkommande skulle förstå och använda pedagogiken som den var tänkt.
Idag finns det två stora utbildningar som man talar om inom Montessori, dels AMI Association Montessori Internationale samt St Nicholas Montessori Centre i London. båda utbildningarna är godkända men med lite olika tolkning - vad? - det tar vi en annan gång.
Jag tycker att pedagogiken är enorm, med ett helt fantastiskt material - men tyvärr fastnar för många i materialet och det är just därför som jag vill lyfta Filosofin Maria har själv sagt att; - "Om materialet tar över, ta bort det och börja om med barnet i centrum"
Utgår vi från barnet i centrum och följer barnets behov och utveckling och bemöter det med kärlek och respekt - så har vi snart en bättre värld!
Lena
Vad är det då för skillnad på Pedagogik och Filosofi
Pedagogik är läran om utbildning, främst av barn. Utbildning är en beteckning på den, ofta målinriktade, process där någon genom systematisk undervisning och träning skaffar sig kunskaper, bildning och färdigheter.(Wikipedia)
Filosofi, från grekiskans philosophia (φιλοσοφία), "kärlek till visdom". Ordet kan också, i sammansättningar som "en filosofi"/"flera filosofier" syfta på ett sammanhängde tankesystem, en ideologi eller en filosofisk skola. (Wikipedia)
Vad är Montessoripedagogik? Ja, det är en bra fråga. Maria Montessori måste ha varit en mycket stark och modig kvinna som vågade bryta så många barriärer och trotsa regelverk och gamla lagar. Hon blev Italiens första kvinnliga läkare. Maria Montessori såg barnets utvecklings möjligheter, tog strid för barnen och deras rättigheter. Efter många års observationer och arbete med handikappade barn, utvecklades Montessoripedagogiken.Maria reste världen runt och föreläste och spred sin pedagogik. Till att börja med utbildade hon själv de första Montessoripedagogerna.
Det kan inte ha varit lätt för Maria att skriva ner, försöka förmedla sin känsla/tro/övertygelse om barnet och dess utveckling, så att efterkommande skulle förstå och använda pedagogiken som den var tänkt.
Idag finns det två stora utbildningar som man talar om inom Montessori, dels AMI Association Montessori Internationale samt St Nicholas Montessori Centre i London. båda utbildningarna är godkända men med lite olika tolkning - vad? - det tar vi en annan gång.
Jag tycker att pedagogiken är enorm, med ett helt fantastiskt material - men tyvärr fastnar för många i materialet och det är just därför som jag vill lyfta Filosofin Maria har själv sagt att; - "Om materialet tar över, ta bort det och börja om med barnet i centrum"
Utgår vi från barnet i centrum och följer barnets behov och utveckling och bemöter det med kärlek och respekt - så har vi snart en bättre värld!
Lena
Barnet i centrum
Jag kallar mig numera för Montessorifilosof istället för pedagog. Varför? Idag lever vi en hård och tuff värd, där människoliv inte längre har något större värde. Varje dag, om än inte varje så nästan kan vi läsa om människor som brutalt har misshandlats, våldtagits, mördats. Barn som misshandlas och utsätts för sexuella övergrepp. Mobbing och aga ökar igen........... vart är mänskligheten på väg?
Som mamma och medmänniska vill jag se en bättre värld, där alla kan leva tillsammans i samförstånd. Vilken dröm, utopi! Ja, kanske det. Jag kan inte förändra världen själv, men genom att berätta om Maria Montessori och göra fler uppmärksamma om hennes fantastiska filosofi och skapa debatter i alla samhällsskikt, väcka och undervisa våra politiker och beslutsfattare om barns utveckling och behov, så att de kan fatta klokare beslut för våra barn, med Barnet i centrum.
Lena
Som mamma och medmänniska vill jag se en bättre värld, där alla kan leva tillsammans i samförstånd. Vilken dröm, utopi! Ja, kanske det. Jag kan inte förändra världen själv, men genom att berätta om Maria Montessori och göra fler uppmärksamma om hennes fantastiska filosofi och skapa debatter i alla samhällsskikt, väcka och undervisa våra politiker och beslutsfattare om barns utveckling och behov, så att de kan fatta klokare beslut för våra barn, med Barnet i centrum.
Lena
fredag 4 juni 2010
Barn & stress
Barn & Stress
Idag är alla stressade, till och med våra allra yngsta barn.
Barnets reaktioner på stress, kan vara matvägran, uppe i varav/speedade, kan inte sova, ticks och tinnitus.
Många drabbas också av psykosomatiska symtom, som magsmärtor, förstoppning och diarré, värk i benen, tandgnissling med mera.
Det är viktigt att vi är lyhörda och tar barnets smärtor och symptom på allvar, för den drabbade är det verklighet.
Vart är vi på väg och varför har vi så bråttom?
Vi springer runt, runt i vårt ekorrhjul och ska hinna med så mycket, så vi glömmer bort att vara i nuet
Min yngsta dotter, nu 20 år pratar om närvarande och härvarande och det har jag tagit till mig och det är så himla bra!
När du är närvarande är du där fysiskt, men tanken är någon helt annanstans.
Härvarande Ja, då är du här, just nu både mentalt och kroppsligt.
men........... hur lätt är det att leva och vara i nuet, nu för tiden egentligen.
Vi ska alltid vara nåbara och kommunikativa hela tiden 7/24 som ungdommarna säger. (7 dagar i veckan/24 timmar om dygnet)
Vi avbryts hela tiden av mobiler som ringer och bryter vårt härvarande och vi tillåter oss att bli avbrutna hela tiden.
Nu kommer jag in på kommunikation istället för stress, men det är ju som Maria Montessori säger "alla delar hör ihop och bildar en helhet"
Vi vill inte att barnen ska avbryta oss när vi talar, vi säger att de får vänta på sin tur.....samtidigt som vi själva tillåter oss att avbrytas titt som tätt av mobilen och härvarandet upphör.
Måste vi svara i mobilen för att den ringer? Det går ju faktiskt att låta bli att svara, sätta på ljudlös och återkomma.
Om vi ska bli mer Härvarande och leva i nuet måste vi göra en sak i taget, avsluta det vi håller på med, innan vi går vidare. Det är vi som är och ska vara barnens förebilder.
Så vad behöver barnen?
"Alla barn är vänliga av naturen. Är dom inte det beror det på stress. Vi måste sträva efter att ta bort stressen ur deras liv". (Ravi Shankar)
”Barn behöver möta vänliga människor och de behöver lära sig att känna igen och förstå sitt behov av lugn och ro” (Ravi Shankar)
Barn behöver TID
TID med föräldrar
TID för att lära
TID för rutiner
TID för att uppskatta omvärlden
TID för kamrater Ylva Ellneby
Så vår uppgift som vuxna är att ge barnen tillgång till platser som ger lugn och ro och rum som inbjuder till vila och avkoppling.
Oj, det blev ett långt inlägg. Jag vet inte riktigt om jag fick ihop det, men det blev en del att tänka på iallafall.
Nu åkr jag till Stockholm, vi ska fira mina föräldrars 50-åriga bröllopsdag, helt otroligt!
Lena
Idag är alla stressade, till och med våra allra yngsta barn.
Barnets reaktioner på stress, kan vara matvägran, uppe i varav/speedade, kan inte sova, ticks och tinnitus.
Många drabbas också av psykosomatiska symtom, som magsmärtor, förstoppning och diarré, värk i benen, tandgnissling med mera.
Det är viktigt att vi är lyhörda och tar barnets smärtor och symptom på allvar, för den drabbade är det verklighet.
Vart är vi på väg och varför har vi så bråttom?
Vi springer runt, runt i vårt ekorrhjul och ska hinna med så mycket, så vi glömmer bort att vara i nuet
Min yngsta dotter, nu 20 år pratar om närvarande och härvarande och det har jag tagit till mig och det är så himla bra!
När du är närvarande är du där fysiskt, men tanken är någon helt annanstans.
Härvarande Ja, då är du här, just nu både mentalt och kroppsligt.
men........... hur lätt är det att leva och vara i nuet, nu för tiden egentligen.
Vi ska alltid vara nåbara och kommunikativa hela tiden 7/24 som ungdommarna säger. (7 dagar i veckan/24 timmar om dygnet)
Vi avbryts hela tiden av mobiler som ringer och bryter vårt härvarande och vi tillåter oss att bli avbrutna hela tiden.
Nu kommer jag in på kommunikation istället för stress, men det är ju som Maria Montessori säger "alla delar hör ihop och bildar en helhet"
Vi vill inte att barnen ska avbryta oss när vi talar, vi säger att de får vänta på sin tur.....samtidigt som vi själva tillåter oss att avbrytas titt som tätt av mobilen och härvarandet upphör.
Måste vi svara i mobilen för att den ringer? Det går ju faktiskt att låta bli att svara, sätta på ljudlös och återkomma.
Om vi ska bli mer Härvarande och leva i nuet måste vi göra en sak i taget, avsluta det vi håller på med, innan vi går vidare. Det är vi som är och ska vara barnens förebilder.
Så vad behöver barnen?
"Alla barn är vänliga av naturen. Är dom inte det beror det på stress. Vi måste sträva efter att ta bort stressen ur deras liv". (Ravi Shankar)
”Barn behöver möta vänliga människor och de behöver lära sig att känna igen och förstå sitt behov av lugn och ro” (Ravi Shankar)
Barn behöver TID
TID med föräldrar
TID för att lära
TID för rutiner
TID för att uppskatta omvärlden
TID för kamrater Ylva Ellneby
Så vår uppgift som vuxna är att ge barnen tillgång till platser som ger lugn och ro och rum som inbjuder till vila och avkoppling.
Oj, det blev ett långt inlägg. Jag vet inte riktigt om jag fick ihop det, men det blev en del att tänka på iallafall.
Nu åkr jag till Stockholm, vi ska fira mina föräldrars 50-åriga bröllopsdag, helt otroligt!
Lena
Allt har en särskild plats
"Allt har en särskild avsikt
Allt har en särskild uppgift
Alla delar hör ihop och bildar en helhet
Hela världen i gemenskap
Fred på vår jord"
sagt av Maria Montessori
Allt har en särskild uppgift
Alla delar hör ihop och bildar en helhet
Hela världen i gemenskap
Fred på vår jord"
sagt av Maria Montessori
torsdag 3 juni 2010
Hela kroppen behövs för att lära
Hela kroppen behövs för att lära
Ögonen kan se och öronen kan höra,
men händer vet bäst hur det känns att röra.
Huden vet bäst när någon är nära.
Hela kroppen behövs för att lära.
Hjärnan kan tänka och förstå,
men benen vet bäst hur det känns att bära.
Hela kroppen behövs för att lära,
Om vi ska lära oss något om vår jord så,
räcker det inte bara med ord,
vi måste komma nära.
Hela kroppen behövs för att lära
Okänd författare
Vad är stress?
Stress!
Ja, vad är stress? Det talas om negativ och positiv stress och vad är då skillnaden?
För mig är själva ordet STRESS förknippat med en negativ känsla. Ont i magen, ångest, hjärtklappning, ilska, frustration och irritation - vad är det som är positivt med STRESS?
Ja, inte vet jag om det finns någon positiv stress, men det är många människor som säger att de jobbar bättre om de har lite press på sig, lite, lite för mycket att göra, så får de mer gjort. Gränsen mellan positiv och negativ stress måste vara hårfin och det positiva tippar tillslut över och blir negativ
Det som får oss att ta tag i saker och slutföra dem, har ingenting med STRESS att göra om Du frågar mig. Det är vår egen prioritering, motivation och drivkraft som får oss att slutföra saker och ting, inte någon positiv stress.
Lena
Ja, vad är stress? Det talas om negativ och positiv stress och vad är då skillnaden?
För mig är själva ordet STRESS förknippat med en negativ känsla. Ont i magen, ångest, hjärtklappning, ilska, frustration och irritation - vad är det som är positivt med STRESS?
Ja, inte vet jag om det finns någon positiv stress, men det är många människor som säger att de jobbar bättre om de har lite press på sig, lite, lite för mycket att göra, så får de mer gjort. Gränsen mellan positiv och negativ stress måste vara hårfin och det positiva tippar tillslut över och blir negativ
Det som får oss att ta tag i saker och slutföra dem, har ingenting med STRESS att göra om Du frågar mig. Det är vår egen prioritering, motivation och drivkraft som får oss att slutföra saker och ting, inte någon positiv stress.
Lena
Välj dina strider!
En bra hämtning, hur ser den ut?
Tips från mig till dig!
Du har slutat jobbet, Du är trött efter ett långt och tråkigt möte/uppdrag/händelse på jobbet idag och så missar Du naturligtvis bussen, så nu är Du sen igen till förskolan. Nu börjar stressen........
På förskolan väntar och längtar barnen efter att bli hämtade av sin mamma/pappa.
Visste Du att barnen har en inre klocka, en känsla som säger att nu är det snart dags att gå hem och DÅ börjar de längta på riktigt. När kommer min mamma/pappa? Kommer pappa/mamma snart?..........och så äntligen kommer barnets efterlängtadae pappa/mamma för att hämta sitt/sina älskade barn, som mamma/pappa också längatat efter hela dagen.
Det behövs inte mycket för att det ska gå fel, så här på eftermiddagen......
Det är pappa som kommer istället för mamma hämtar eller tvärtom och så börjar barnen protestera med tårar eller ilska, jag ska "bara", ska inte gå med hem och så vidare. Känner ni igen scnariot?
Vad kan jag göra?
Gör något för dig själv.
*Gör ett avslut och lämna kvar jobbet på jobbet
*Ladda på ditt eget energiförråd - något att dricka,vatten, en kopp kaffe, frukt ....
Förvalta restiden väl! Det är Din egen tid!
*Ring och meddela förskolan att Du är sen!
Peronalen kan då förbereda barnet och tala om att mamma/pappa ringt och sagt att han/hon missat bussen och att han/hon snart kommer och hämtar.
*Tänk ut middagsmaten innan den helst redan ska vara färdiglagad.
*Ta en powernap
*Läs eller bara vara och njut av hemresan.
Hämtning
Bestäm Dig redan innan Du går in och hämtar - en snabb eller lång hämtning!
All din uppmärksamhet på barnet! De har längtat!
*Avsluta mobilsamtal och sätt mobilen på tyst eller stäng av den! (Var inte rädd, det är inte farligt!)
* Lyssna på barnet! Det finns mycket att berätta efter en heldag på förskolan med alla kompisarna. Stäm av med lärarna, säg hej då och gå hem!
*Fyll på barnens vätske- och energiförråd (precis som Du fyllde på ditt)
Med nypåfyllda energiförråd går/åker förhoppningsvis glada barn och föräldrar hem.
Lena
Tips från mig till dig!
Du har slutat jobbet, Du är trött efter ett långt och tråkigt möte/uppdrag/händelse på jobbet idag och så missar Du naturligtvis bussen, så nu är Du sen igen till förskolan. Nu börjar stressen........
På förskolan väntar och längtar barnen efter att bli hämtade av sin mamma/pappa.
Visste Du att barnen har en inre klocka, en känsla som säger att nu är det snart dags att gå hem och DÅ börjar de längta på riktigt. När kommer min mamma/pappa? Kommer pappa/mamma snart?..........och så äntligen kommer barnets efterlängtadae pappa/mamma för att hämta sitt/sina älskade barn, som mamma/pappa också längatat efter hela dagen.
Det behövs inte mycket för att det ska gå fel, så här på eftermiddagen......
Det är pappa som kommer istället för mamma hämtar eller tvärtom och så börjar barnen protestera med tårar eller ilska, jag ska "bara", ska inte gå med hem och så vidare. Känner ni igen scnariot?
Vad kan jag göra?
Gör något för dig själv.
*Gör ett avslut och lämna kvar jobbet på jobbet
*Ladda på ditt eget energiförråd - något att dricka,vatten, en kopp kaffe, frukt ....
Förvalta restiden väl! Det är Din egen tid!
*Ring och meddela förskolan att Du är sen!
Peronalen kan då förbereda barnet och tala om att mamma/pappa ringt och sagt att han/hon missat bussen och att han/hon snart kommer och hämtar.
*Tänk ut middagsmaten innan den helst redan ska vara färdiglagad.
*Ta en powernap
*Läs eller bara vara och njut av hemresan.
Hämtning
Bestäm Dig redan innan Du går in och hämtar - en snabb eller lång hämtning!
All din uppmärksamhet på barnet! De har längtat!
*Avsluta mobilsamtal och sätt mobilen på tyst eller stäng av den! (Var inte rädd, det är inte farligt!)
* Lyssna på barnet! Det finns mycket att berätta efter en heldag på förskolan med alla kompisarna. Stäm av med lärarna, säg hej då och gå hem!
*Fyll på barnens vätske- och energiförråd (precis som Du fyllde på ditt)
Med nypåfyllda energiförråd går/åker förhoppningsvis glada barn och föräldrar hem.
Lena
"Tala till oss om barnen"
En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade:
"Tala till oss om barnen."
Och han sade:
Ert barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.
av Khalil Gibran ur Profeten
"Tala till oss om barnen."
Och han sade:
Ert barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.
av Khalil Gibran ur Profeten
Händers bruk
Händers bruk som ett medel
att visa vänskap
att trösta och hela den sjuke
att uttrycka kärlek och ömhet
att lugna och stimulera barnet
är lika gammalt som livet självt.
Bernard Günter
att visa vänskap
att trösta och hela den sjuke
att uttrycka kärlek och ömhet
att lugna och stimulera barnet
är lika gammalt som livet självt.
Bernard Günter
onsdag 2 juni 2010
Förrvirrad och trött
Ert första intryck av mig, måste vara minst sagt förvirrat och det stämmer.
Jag är oorganiserad och en evig tidsoptemist, så när det är dags att gå eller åka - är jag inte färdig, springer omkring och irrar och letar efter mobil och dylikt - ja, jag är alltid ute i sista minuten.
Varför kan inte jag bara skärpa mig och bli ordningsam, planera så jag alltid kommer i (god) tid! (Jag behöver ju inte överdriva, det räcker gått att komma i tid!)
Därför, att jag inte har den rätta motivationen.
Stress, stress, stress är inte bra för någon och ändå stressar vi människor mer än någonsin.
Jag är så glad att vi hade råd och att jag fick förmånen att vara hemma med våra barn. Vi hade inte så många stressiga mornar.
Det är inte lätt att vara förälder idag. Jag har genom åren som Småbarnspedagog upplevt att dagens föräldrar är mer vilsna och otrygga i sin roll som förälder än vad jag var som ung mamma.
Jag var mellan 21-30 år, när mina fyra barn föddes.
Jag tror att det var och är lättare att vara ung förälder- som ung bryr man sig inte i vad andra tycker på samma sätt. Samtidigt var trygg i mig själv och hade både mina föräldrar och mor-och farföräldrar att koppla och knyta an min/vår barnuppfostran till.
Idag är det vanligare att vi blir föräldrar mellan 30-35+
Många har påbörjat eller redan gjort karriär - jag tror att många förlorar sin identitet - man är sitt yrke - och fortfarande är det inte okej att välja barnen före karriären.
Min man hade eget företag och gjorde karriär och då när jag följde med min man i olika sammanhang. Kan jag än idag minnas hur jag ibland kunde bli bemött.
- Åh, det var så trevligt att träffa fru Gårdh och vad sysslade jag med?
Då hände det ibland att när de fick mitt svar - "Jag är hemma med våra fyra barn" så var jag inte längre intressant, de försvann in i minglet.
Så även utan karriär, kan man tappa fotfästet och undra vem man är.
Dessutom ska man redan på förskolenivå, välja rätt inriktning och pedagogik för sitt barn. Bara här börjar stressen och fortsätter och fortsätter.... hur ska vi hinna med allt? Karriär, vacker, fint hem ........ det går faktiskt inte att vara perfekt hela tiden.
Så det handlar om att vi måste göra val...........
Men där fortsätter jag en annnan gång..........
Jag är oorganiserad och en evig tidsoptemist, så när det är dags att gå eller åka - är jag inte färdig, springer omkring och irrar och letar efter mobil och dylikt - ja, jag är alltid ute i sista minuten.
Varför kan inte jag bara skärpa mig och bli ordningsam, planera så jag alltid kommer i (god) tid! (Jag behöver ju inte överdriva, det räcker gått att komma i tid!)
Därför, att jag inte har den rätta motivationen.
Stress, stress, stress är inte bra för någon och ändå stressar vi människor mer än någonsin.
Jag är så glad att vi hade råd och att jag fick förmånen att vara hemma med våra barn. Vi hade inte så många stressiga mornar.
Det är inte lätt att vara förälder idag. Jag har genom åren som Småbarnspedagog upplevt att dagens föräldrar är mer vilsna och otrygga i sin roll som förälder än vad jag var som ung mamma.
Jag var mellan 21-30 år, när mina fyra barn föddes.
Jag tror att det var och är lättare att vara ung förälder- som ung bryr man sig inte i vad andra tycker på samma sätt. Samtidigt var trygg i mig själv och hade både mina föräldrar och mor-och farföräldrar att koppla och knyta an min/vår barnuppfostran till.
Idag är det vanligare att vi blir föräldrar mellan 30-35+
Många har påbörjat eller redan gjort karriär - jag tror att många förlorar sin identitet - man är sitt yrke - och fortfarande är det inte okej att välja barnen före karriären.
Min man hade eget företag och gjorde karriär och då när jag följde med min man i olika sammanhang. Kan jag än idag minnas hur jag ibland kunde bli bemött.
- Åh, det var så trevligt att träffa fru Gårdh och vad sysslade jag med?
Då hände det ibland att när de fick mitt svar - "Jag är hemma med våra fyra barn" så var jag inte längre intressant, de försvann in i minglet.
Så även utan karriär, kan man tappa fotfästet och undra vem man är.
Dessutom ska man redan på förskolenivå, välja rätt inriktning och pedagogik för sitt barn. Bara här börjar stressen och fortsätter och fortsätter.... hur ska vi hinna med allt? Karriär, vacker, fint hem ........ det går faktiskt inte att vara perfekt hela tiden.
Så det handlar om att vi måste göra val...........
Men där fortsätter jag en annnan gång..........
Vad vore livet utan mina ungar?
Vad vore livet utan mina ungar? Jag kan inte ens tänka tanken.....
Mitt liv skullle kännas tomt, väldigt tomt.
Jag är ju mamma till fyra fantastiska barn, som nu är stora. Det är bara yngsta sonen kvar hemma och han går redan ut ettan på gymnasiet.
Mitt liv skullle kännas tomt, väldigt tomt.
Jag är ju mamma till fyra fantastiska barn, som nu är stora. Det är bara yngsta sonen kvar hemma och han går redan ut ettan på gymnasiet.
Ibland känns det som om det var igår min första föddes och hon blir 25 i höst. Tiden går så fort, när man är mitt i livet, så glöm inte att stanna till, lyssna och njut av ditt barn här och nu!
För någon vecka sedan hade jag förmånen att ha tre av fyra barn hemma samtidigt! Den fjärde är på äventyr i Sydamerika. Jag blir så glad och mitt hjärta så varmt när jag hör de skratta och retas med varandra. (Det där med att retas, det växer visst aldrig bort.)
Vilken skatt och rikedom att jag får ha mina kära barn, så nära.
Lena
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)