En vacker dikt av Tage Danielsson
En droppe droppad i livets älv
har ingen kraft till att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe:
Hjälp till att hålla de andra oppe!"
torsdag 10 mars 2011
tisdag 15 februari 2011
En kvarts miljon fattiga barn i Sverige, enligt Rädda Barnen
Fattiga barn i Sverige?
Vad menar dem?
För femte året i rad presenterar Rädda Barnen en utredning om barnfattigdom i Sverige.
I absoluta tal ökade antalet fattiga barn med 5 000, vilket innebär att 252 000 barn levde i en familj som antingen hade socialbidrag eller låg inkomststandard enligt SCB - det finns alltså inte pengar ens till de nödvändigaste utgifterna, än mindre till dyrare saker eller aktiviteter.
De mest utsatta är barn från invandrar familjer och ensamstående föräldrar.
Hur barnen påverkas av familjens trängda ekonomi åskådliggörs av en ensamstående mamma som sökte pengar från Rädda Barnen:
Barnen håller god min, döljer och skäms inför kompisar – när de hör vad andra får. Min ena son har flera gånger skrivit uppsatser om påhittade semestrar när uppgiften har varit att beskriva vad han gjort på lovet.
Men vem eller vad är det som utgör ramen för barnfattigdom?
Barnkonventionen; Den säger att alla barn har rätt till en skälig levnadsstandard och att staten ska sträva efter att förverkliga barnets sociala ekonomiska och kulturella rättigheter, ”till det yttersta av sina resurser”. Barns levnadsstandard handlar alltså inte enbart om materiell standard och fysisk utveckling, utan den ska också bidra till barnets hela utveckling. Det kan till exempel handla om möjligheten att delta i aktiviteter, som musikskola, fotbollsföreningen eller simskola.
I ett internationellt perspektiv framstår den materiella fattigdomen bland barnfamiljer i Sverige som blygsam.
Jag återkommer hela tiden till frågan; Vad är fattigdom?
Har vi verkligen fattiga barn i Sverige? Fattigdom för mig är att;
* inte ha tak över huvudet
* inte få äta sig mätt
* inte ha kläder som skyddar mot väta och köld
Att inte ha en mobil, de senaste märkeskläderna eller att inte få åka utomlands 2ggr/år är inte fattigdom för mig - utan snarare en lyx som tyvärr har blivit "normaliserat".
Vi människor bara springer på i våra ekorrhjul, jobbar och sliter för att kunna konsumera mera - och blir vi lyckligare för det? Vinner den som har mest prylar när han eller hon dör? Nej, knappast!
Barnkonventionen säger; skälig levnadsstandard och vad är då skälig levnadsstandard?
Det är här vi vuxna måste ta vårt ansvar och fundera på vad som är vettigt eller ej?
Det här är ett ämne som måste upp till ytan och diskuteras.
Vad menar dem?
För femte året i rad presenterar Rädda Barnen en utredning om barnfattigdom i Sverige.
I absoluta tal ökade antalet fattiga barn med 5 000, vilket innebär att 252 000 barn levde i en familj som antingen hade socialbidrag eller låg inkomststandard enligt SCB - det finns alltså inte pengar ens till de nödvändigaste utgifterna, än mindre till dyrare saker eller aktiviteter.
De mest utsatta är barn från invandrar familjer och ensamstående föräldrar.
Hur barnen påverkas av familjens trängda ekonomi åskådliggörs av en ensamstående mamma som sökte pengar från Rädda Barnen:
Barnen håller god min, döljer och skäms inför kompisar – när de hör vad andra får. Min ena son har flera gånger skrivit uppsatser om påhittade semestrar när uppgiften har varit att beskriva vad han gjort på lovet.
Men vem eller vad är det som utgör ramen för barnfattigdom?
Barnkonventionen; Den säger att alla barn har rätt till en skälig levnadsstandard och att staten ska sträva efter att förverkliga barnets sociala ekonomiska och kulturella rättigheter, ”till det yttersta av sina resurser”. Barns levnadsstandard handlar alltså inte enbart om materiell standard och fysisk utveckling, utan den ska också bidra till barnets hela utveckling. Det kan till exempel handla om möjligheten att delta i aktiviteter, som musikskola, fotbollsföreningen eller simskola.
I ett internationellt perspektiv framstår den materiella fattigdomen bland barnfamiljer i Sverige som blygsam.
Jag återkommer hela tiden till frågan; Vad är fattigdom?
Har vi verkligen fattiga barn i Sverige? Fattigdom för mig är att;
* inte ha tak över huvudet
* inte få äta sig mätt
* inte ha kläder som skyddar mot väta och köld
Att inte ha en mobil, de senaste märkeskläderna eller att inte få åka utomlands 2ggr/år är inte fattigdom för mig - utan snarare en lyx som tyvärr har blivit "normaliserat".
Vi människor bara springer på i våra ekorrhjul, jobbar och sliter för att kunna konsumera mera - och blir vi lyckligare för det? Vinner den som har mest prylar när han eller hon dör? Nej, knappast!
Barnkonventionen säger; skälig levnadsstandard och vad är då skälig levnadsstandard?
Det är här vi vuxna måste ta vårt ansvar och fundera på vad som är vettigt eller ej?
Det här är ett ämne som måste upp till ytan och diskuteras.
lördag 5 februari 2011
Entreprenörskap i förskolan
Det är redan här på småbarnsavdelningen som allting börjar.............
Vad kan vi göra för att bevara, inspirera och utveckla barnens naturliga drivkrafter
Nyhet Publicerad: 2010-12-09
www.svensktnaringsliv.se
skola och näringsliv
Jag vill hjälpa till!
Kommentaren | Entreprenörskap i skolan är högaktuell. Redan i förskolan kan grundstenarna för eget företagande läggas, menar Lena Gårdh, som arbetar i förskolan med de allra yngsta barnen.
Jag är utbildad Montessori- och småbarnspedagog och arbetar på en avdelning med barn som är 1-3,5 år gamla. Dessutom är jag innovatör och egenföretagare.
Entreprenörskap på förskolenivå handlar naturligtvis inte om att barnen på småbarnsavdelningen ska starta och driva företag. Det handlar om att vi vuxna ska hjälpa dem att stärka och utveckla sin personlighet och identitet. Utveckla tilltro och tillit till sin egen förmåga.
Entreprenörskap för mig är nyfikenhet och kreativitet, lusten att utforska, glädjen i att upptäcka omvärlden och erövra nya erfarenheter. Barnen har denna inre drivkraft medfödd – ”jag ska bara”. De kan bara inte låta bli att pilla, peta och fråga!
Som pedagog vill jag att barnet ska behålla och vidareutveckla sin inre drivkraft – nyfikenheten och lusten att lära, kreativiteten och entreprenörskapet genom hela utbildningssystemet, ja hela livet. Tillsammans med oss vuxna kan barnen och ungdomarna få möjlighet att upptäcka och erövra sina kunskaper genom att göra; ”learning by doing” Detta främjar och stimulerar deras naturliga nyfikenhet.
Vår uppgift redan på förskolans småbarnsavdelning måste vara att utveckla och stärka entreprenörens egenskaper. Vi kan bejaka barnens engagemang, uppmuntra dem att bli initiativrika, energiska, beslutsamma, ledare, kreativa, optimister fyllda av självförtroende…
För att lyckas måste vi vuxna, föräldrar, pedagoger och medmänniskor stanna upp och fundera på hur vi är och vill vara som förebilder till barnen.
Barnet i centrum ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet – från förskola till gymnasiet. Jag vill förändra samhällets synsätt på förskolan men framför allt höja vår yrkesstatus. Vi förskolepersonal är viktiga!
Skolverket har i uppdrag av regeringen att stimulera arbetet kring entreprenörskap i skolan. ”Det handlar om att ta fram och utveckla elevers inneboende nyfikenhet, initiativförmåga och självförtroende redan från tidiga åldrar.”
Jag vill hjälpa till! Vilket innebär att jag måste våga släppa kontrollen och vara mer lyhörd inför barnen. Tillåta barnen och deras behov att styra verksamheten mer, för att inte kväva deras nyfikenhet och kreativitet.
Vi pedagoger måste bli mer elastiska, tänja på gränserna och inte fastna i rutinerna. Vi måste våga följa barnets utveckling mer än att styra den. Varför kan man bara måla på måndagar? Och vad är fri lek? undrar jag.
Lena Gårdh
Innovatör och egenföretagare knäppkudden
Publicerad;
Vad kan vi göra för att bevara, inspirera och utveckla barnens naturliga drivkrafter
Nyhet Publicerad: 2010-12-09
www.svensktnaringsliv.se
skola och näringsliv
Jag vill hjälpa till!
Kommentaren | Entreprenörskap i skolan är högaktuell. Redan i förskolan kan grundstenarna för eget företagande läggas, menar Lena Gårdh, som arbetar i förskolan med de allra yngsta barnen.
Jag är utbildad Montessori- och småbarnspedagog och arbetar på en avdelning med barn som är 1-3,5 år gamla. Dessutom är jag innovatör och egenföretagare.
Entreprenörskap på förskolenivå handlar naturligtvis inte om att barnen på småbarnsavdelningen ska starta och driva företag. Det handlar om att vi vuxna ska hjälpa dem att stärka och utveckla sin personlighet och identitet. Utveckla tilltro och tillit till sin egen förmåga.
Entreprenörskap för mig är nyfikenhet och kreativitet, lusten att utforska, glädjen i att upptäcka omvärlden och erövra nya erfarenheter. Barnen har denna inre drivkraft medfödd – ”jag ska bara”. De kan bara inte låta bli att pilla, peta och fråga!
Som pedagog vill jag att barnet ska behålla och vidareutveckla sin inre drivkraft – nyfikenheten och lusten att lära, kreativiteten och entreprenörskapet genom hela utbildningssystemet, ja hela livet. Tillsammans med oss vuxna kan barnen och ungdomarna få möjlighet att upptäcka och erövra sina kunskaper genom att göra; ”learning by doing” Detta främjar och stimulerar deras naturliga nyfikenhet.
Vår uppgift redan på förskolans småbarnsavdelning måste vara att utveckla och stärka entreprenörens egenskaper. Vi kan bejaka barnens engagemang, uppmuntra dem att bli initiativrika, energiska, beslutsamma, ledare, kreativa, optimister fyllda av självförtroende…
För att lyckas måste vi vuxna, föräldrar, pedagoger och medmänniskor stanna upp och fundera på hur vi är och vill vara som förebilder till barnen.
Barnet i centrum ska löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet – från förskola till gymnasiet. Jag vill förändra samhällets synsätt på förskolan men framför allt höja vår yrkesstatus. Vi förskolepersonal är viktiga!
Skolverket har i uppdrag av regeringen att stimulera arbetet kring entreprenörskap i skolan. ”Det handlar om att ta fram och utveckla elevers inneboende nyfikenhet, initiativförmåga och självförtroende redan från tidiga åldrar.”
Jag vill hjälpa till! Vilket innebär att jag måste våga släppa kontrollen och vara mer lyhörd inför barnen. Tillåta barnen och deras behov att styra verksamheten mer, för att inte kväva deras nyfikenhet och kreativitet.
Vi pedagoger måste bli mer elastiska, tänja på gränserna och inte fastna i rutinerna. Vi måste våga följa barnets utveckling mer än att styra den. Varför kan man bara måla på måndagar? Och vad är fri lek? undrar jag.
Lena Gårdh
Innovatör och egenföretagare knäppkudden
Publicerad;
lördag 25 december 2010
Min livskompass? Åt vilket håll ska jag?
Idag skulle jag vilja återkoppla till två saker från mitt föregående blogginlägg "Dansa runt granen!..." och det är följande:
1) "Självständighetsåldern"
2) "Motorik i vardagen"
och jag börjar naturligtvis med 1:an
Självständighetsåldern är vad de flesta av oss än idag kallar för "Trotsåldern" medan jag ser det som en självständighetsfas.
Tro inte att ditt barn "trotsar" eller jävlas med dig som vuxen/förälder bara för sakens skull, för processen att "trotsa" är minst lika jobbigt om inte jobbigare för barnet än för dig.
Varför? Om vi ser dett lilla barnet som ett oskrivet blad i en bok. Synligen tomt (men det är långt ifrån tomt.) Där under ytan döljer sig barnets olika förutsättningar - förmågor, behov, reflexer och inre drivkrafter som påverkar utformningen av det oskrivna bladet utifrån vårt/omgivningens bemötande och förhållningssätt. "Barn gör inte som Du säger, Barn gör som Du gör"
I sitt sökande efter KARTAN till sin LivsAtlas (personlighet)söker Barnet gränser ("trotsar")för att lära sig, de känner in vad som gäller genom att pröva var dessa gränser går. Vad är det för normer och riktlinjer/vägar som gäller när De ska fylla sin egen livskarta. Vägen till socialkompetens - hur man gör sig och för sig i vissa miljöer och situationer, konsten att kommunicera - hur vi pratar och konverserar mer varandra, samtalston mm
Konkreta tips!
* Lyssna på mig! Hör vad "jag" har att säga och svara = Bekräftelsen stärker barnets självkänsla Det jag har att säga är värt att lyssna på. Jag är viktig
* Var konsekvent - sätt gränser så behövs samma test inte så många gånger, skapar färre konflikter. = Tryggheten i att veta vad som gäller stärker både barnets självförtroende och självkänsla.
* "Hjälp mig att hjälpa mig själv"
Gör barnen delaktiga redan från början i sin "egen vård" så som att tvätta, äta, torrträna, klä på och av sig osv = stärker självkänsla och självständighet
Visa barnet hur man gör.
* Ge barnen möjlighet att vara delaktiga i livet, så väl vardag som fest. Det är så de lär sig!
1) "Självständighetsåldern"
2) "Motorik i vardagen"
och jag börjar naturligtvis med 1:an
Självständighetsåldern är vad de flesta av oss än idag kallar för "Trotsåldern" medan jag ser det som en självständighetsfas.
Tro inte att ditt barn "trotsar" eller jävlas med dig som vuxen/förälder bara för sakens skull, för processen att "trotsa" är minst lika jobbigt om inte jobbigare för barnet än för dig.
Varför? Om vi ser dett lilla barnet som ett oskrivet blad i en bok. Synligen tomt (men det är långt ifrån tomt.) Där under ytan döljer sig barnets olika förutsättningar - förmågor, behov, reflexer och inre drivkrafter som påverkar utformningen av det oskrivna bladet utifrån vårt/omgivningens bemötande och förhållningssätt. "Barn gör inte som Du säger, Barn gör som Du gör"
I sitt sökande efter KARTAN till sin LivsAtlas (personlighet)söker Barnet gränser ("trotsar")för att lära sig, de känner in vad som gäller genom att pröva var dessa gränser går. Vad är det för normer och riktlinjer/vägar som gäller när De ska fylla sin egen livskarta. Vägen till socialkompetens - hur man gör sig och för sig i vissa miljöer och situationer, konsten att kommunicera - hur vi pratar och konverserar mer varandra, samtalston mm
Konkreta tips!
* Lyssna på mig! Hör vad "jag" har att säga och svara = Bekräftelsen stärker barnets självkänsla Det jag har att säga är värt att lyssna på. Jag är viktig
* Var konsekvent - sätt gränser så behövs samma test inte så många gånger, skapar färre konflikter. = Tryggheten i att veta vad som gäller stärker både barnets självförtroende och självkänsla.
* "Hjälp mig att hjälpa mig själv"
Gör barnen delaktiga redan från början i sin "egen vård" så som att tvätta, äta, torrträna, klä på och av sig osv = stärker självkänsla och självständighet
Visa barnet hur man gör.
* Ge barnen möjlighet att vara delaktiga i livet, så väl vardag som fest. Det är så de lär sig!
Så/plantera "små frön av förändring"
Ho,ho i julefriden.
Det här med att blogga är inte så lätt. Jag tycker det är viktigt att blogginläggen inte är för "långa", du ska orka läsa dem!
men...........jag har så mycket kunskap och erfarenheter om barn som jag tycker är viktigt och som jag vill förmedla till alla som älskar och tror på barnen precis som jag.
Jag kan inte förändra världen eller dagens synen på barn själv, men jag kan så/plantera små förändringsfrön omkring mig genom att diskutera och samtala med alla människor jag möter i olika sammanhang, delta på personalmötet eller i föräldragruppen som "tänk så här-inspiratör", blogga, skriva krönikor och insändare, sitta med i kommunens (Enköping) arbetsgrupp om entreprenörskap "Ungt driv. Ger Enköping Liv" för att nämna några av många möjligheter i mitt förändringsarbete (my mission) och i min iver att förmedla "min mission" blir blogginläggen ibland lite väl komprimerade.
Underrubriken eller ettiketten "Mina tankar om barn" har nu vuxit och blivit mer områdesiniktad ex.Mina tankar om föräldraskap, personlighetsutveckling, språk, motorik,sensorisk utveckling osv för att inte bli för långrandig.
God fortsättning kära bloggläsare
Det här med att blogga är inte så lätt. Jag tycker det är viktigt att blogginläggen inte är för "långa", du ska orka läsa dem!
men...........jag har så mycket kunskap och erfarenheter om barn som jag tycker är viktigt och som jag vill förmedla till alla som älskar och tror på barnen precis som jag.
Jag kan inte förändra världen eller dagens synen på barn själv, men jag kan så/plantera små förändringsfrön omkring mig genom att diskutera och samtala med alla människor jag möter i olika sammanhang, delta på personalmötet eller i föräldragruppen som "tänk så här-inspiratör", blogga, skriva krönikor och insändare, sitta med i kommunens (Enköping) arbetsgrupp om entreprenörskap "Ungt driv. Ger Enköping Liv" för att nämna några av många möjligheter i mitt förändringsarbete (my mission) och i min iver att förmedla "min mission" blir blogginläggen ibland lite väl komprimerade.
Underrubriken eller ettiketten "Mina tankar om barn" har nu vuxit och blivit mer områdesiniktad ex.Mina tankar om föräldraskap, personlighetsutveckling, språk, motorik,sensorisk utveckling osv för att inte bli för långrandig.
God fortsättning kära bloggläsare
onsdag 15 december 2010
Dansa runt granen! "Springa, hoppa, dansa alltihopa på en gång"
Barn och rörelse hör ihop. Barn är sällan stilla av sig själva, det finns alltid lite spring i benen eller kryp i armarna och måste rör/känna/klämma på i fingrarna.
Rörelse är en naturlig del av det lilla barnet.
"Jag vill röra på min kropp, för det är så härligt!"
Allting hör ihop och bildar en helhet - hela kroppen behövs för att lära!
Varje steg i barnets utveckling bygger på det förra - "learning by doing"
Motorik, en förutsättning för hjärnans och nervsystemets utveckling. Barnets motoriska utveckling är enorm mellan 0-3 år. Från ett lite knytte som inte klarar sig själv, helt beroende av sin omgivning där rörelserna är omedvetna reflexer,successivt integreras reflexerna och blir till medvetna och viljestyrda rörelser hos barnet - de har utvecklat sin rum- och kroppsuppfattning och blivit en självständig liten människa i en stark SJÄLVSTÄNDIGHETS ålder.
Motoriskt utvecklas vi uppifrån och ner: vi har kontroll på huvudet före fötterna och inifrån och ut: kontroll på bål, armar och ben (grovmotorik) före händer och fingrar (finmotorik)
Idag har vi små barn som redan i 2-3 års åldern visar tydliga tecken på stress, barnfettman ökar. Vi har barn som inte orkar eller kan gå, springa, klättra, klä på sig själva mm för att de inte får använda sina kroppar tillräckligt.
Det är för mycket babysitters, bilbarnstolar, hoppgungor, vagnar mm. De har ingen möjlighet att succesivt bygga upp sina muskler med den kraft och styrka som de behöver.
Varför? Jag menar att det beror på dagens teknik och livstempo. Vi vuxna är stressade, så vi tar bilen istället för att gå med barnen. TV och datakulturen gör att vi/de blir allt mer stilla sittande.
Låt ditt barn använda sin kropp, "förkroppsliga" sina erfarenheter.
Rörelse är en naturlig del av det lilla barnet.
"Jag vill röra på min kropp, för det är så härligt!"
Allting hör ihop och bildar en helhet - hela kroppen behövs för att lära!
Varje steg i barnets utveckling bygger på det förra - "learning by doing"
Motorik, en förutsättning för hjärnans och nervsystemets utveckling. Barnets motoriska utveckling är enorm mellan 0-3 år. Från ett lite knytte som inte klarar sig själv, helt beroende av sin omgivning där rörelserna är omedvetna reflexer,successivt integreras reflexerna och blir till medvetna och viljestyrda rörelser hos barnet - de har utvecklat sin rum- och kroppsuppfattning och blivit en självständig liten människa i en stark SJÄLVSTÄNDIGHETS ålder.
Motoriskt utvecklas vi uppifrån och ner: vi har kontroll på huvudet före fötterna och inifrån och ut: kontroll på bål, armar och ben (grovmotorik) före händer och fingrar (finmotorik)
Idag har vi små barn som redan i 2-3 års åldern visar tydliga tecken på stress, barnfettman ökar. Vi har barn som inte orkar eller kan gå, springa, klättra, klä på sig själva mm för att de inte får använda sina kroppar tillräckligt.
Det är för mycket babysitters, bilbarnstolar, hoppgungor, vagnar mm. De har ingen möjlighet att succesivt bygga upp sina muskler med den kraft och styrka som de behöver.
Varför? Jag menar att det beror på dagens teknik och livstempo. Vi vuxna är stressade, så vi tar bilen istället för att gå med barnen. TV och datakulturen gör att vi/de blir allt mer stilla sittande.
Låt ditt barn använda sin kropp, "förkroppsliga" sina erfarenheter.
tisdag 14 december 2010
Krama mig! Beröring en livsnödvändighet.
Beröring är en viktig form av bekräftelse. Ja, till och med livsnödvändig!
Se mig, hör mig och rör mig – annars dör jag!
Det börjar med taktil kommunikation - känslan av beröring.
Redan under graviditeten uppstår det en kommunikation, ett samspel mellan mamman och barnet genom sparkar och rörelser.
Känselsinnet - huden;
* är vårt största och viktigaste sinnesorgan
* Den är vårt tidigast utvecklade och mest känsliga organ.
* Det är det första sinnet vi kan kommunicera med
* Huden täcker oss som en överrock och är också vårt främsta skydd
Redan i 6:e fosterveckan är huden välutvecklad. Huden stimuleras under hela graviditeten av fostervattnet, sammandragningarna innan förlossningen och sen själva förlossningen ger fostret en kraftig hudstimulans. Allt detta hjälper till att förbereda organen och nervsystemet för ett liv utanför livmodern.
Naturen är så finurligt - Det lilla spädbarnet styrs av sina behov som hunger, törst, sömn, närhet och avstånd. Vi bekräftar barnet genom att tillgodose deras behov och den taktila kommunikationen är ett faktum. Det lilla spädbarnet är väldigt aktiv i sitt kontaktsökande och den första ordlösa kommunikationen mellan mor och barn uppstår just vid amningen, genom leenden och ögonkontakt.
En människa kan leva sitt liv blind, döv och utan både lukt och smak, men ingen överlever utan de känselfunktioner som finns i huden.
Om andra sinnen sviker kan ofta det taktila sinnet komplitteras och det stärker barnets upplevelser – taktilöverkänslighet är inte ovanligt hos barn med funktionsnedsättningar t ex.
Rör vid mig, gör mig levande och hel
Se mig, hör mig och rör mig – annars dör jag!
Det börjar med taktil kommunikation - känslan av beröring.
Redan under graviditeten uppstår det en kommunikation, ett samspel mellan mamman och barnet genom sparkar och rörelser.
Känselsinnet - huden;
* är vårt största och viktigaste sinnesorgan
* Den är vårt tidigast utvecklade och mest känsliga organ.
* Det är det första sinnet vi kan kommunicera med
* Huden täcker oss som en överrock och är också vårt främsta skydd
Redan i 6:e fosterveckan är huden välutvecklad. Huden stimuleras under hela graviditeten av fostervattnet, sammandragningarna innan förlossningen och sen själva förlossningen ger fostret en kraftig hudstimulans. Allt detta hjälper till att förbereda organen och nervsystemet för ett liv utanför livmodern.
Naturen är så finurligt - Det lilla spädbarnet styrs av sina behov som hunger, törst, sömn, närhet och avstånd. Vi bekräftar barnet genom att tillgodose deras behov och den taktila kommunikationen är ett faktum. Det lilla spädbarnet är väldigt aktiv i sitt kontaktsökande och den första ordlösa kommunikationen mellan mor och barn uppstår just vid amningen, genom leenden och ögonkontakt.
En människa kan leva sitt liv blind, döv och utan både lukt och smak, men ingen överlever utan de känselfunktioner som finns i huden.
Om andra sinnen sviker kan ofta det taktila sinnet komplitteras och det stärker barnets upplevelser – taktilöverkänslighet är inte ovanligt hos barn med funktionsnedsättningar t ex.
Rör vid mig, gör mig levande och hel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)