Min livskompass? Åt vilket håll ska jag?

Idag skulle jag vilja återkoppla till två saker från mitt föregående blogginlägg "Dansa runt granen!..." och det är följande:
1) "Självständighetsåldern"
2) "Motorik i vardagen"
och jag börjar naturligtvis med 1:an
Självständighetsåldern är vad de flesta av oss än idag kallar för "Trotsåldern" medan jag ser det som en självständighetsfas.
Tro inte att ditt barn "trotsar" eller jävlas med dig som vuxen/förälder bara för sakens skull, för processen att "trotsa" är minst lika jobbigt om inte jobbigare för barnet än för dig.
Varför? Om vi ser dett lilla barnet som ett oskrivet blad i en bok. Synligen tomt (men det är långt ifrån tomt.) Där under ytan döljer sig barnets olika förutsättningar - förmågor, behov, reflexer och inre drivkrafter som påverkar utformningen av det oskrivna bladet utifrån vårt/omgivningens bemötande och förhållningssätt. "Barn gör inte som Du säger, Barn gör som Du gör"

I sitt sökande efter KARTAN till sin LivsAtlas (personlighet)söker Barnet gränser ("trotsar")för att lära sig, de känner in vad som gäller genom att pröva var dessa gränser går. Vad är det för normer och riktlinjer/vägar som gäller när De ska fylla sin egen livskarta. Vägen till socialkompetens - hur man gör sig och för sig i vissa miljöer och situationer, konsten att kommunicera - hur vi pratar och konverserar mer varandra, samtalston mm

Konkreta tips!
* Lyssna på mig! Hör vad "jag" har att säga och svara = Bekräftelsen stärker barnets självkänsla Det jag har att säga är värt att lyssna på. Jag är viktig

* Var konsekvent - sätt gränser så behövs samma test inte så många gånger, skapar färre konflikter. = Tryggheten i att veta vad som gäller stärker både barnets självförtroende och självkänsla.

* "Hjälp mig att hjälpa mig själv"
Gör barnen delaktiga redan från början i sin "egen vård" så som att tvätta, äta, torrträna, klä på och av sig osv = stärker självkänsla och självständighet
Visa barnet hur man gör.

* Ge barnen möjlighet att vara delaktiga i livet, så väl vardag som fest. Det är så de lär sig!

Så/plantera "små frön av förändring"

Ho,ho i julefriden.
Det här med att blogga är inte så lätt. Jag tycker det är viktigt att blogginläggen inte är för "långa", du ska orka läsa dem!
men...........jag har så mycket kunskap och erfarenheter om barn som jag tycker är viktigt och som jag vill förmedla till alla som älskar och tror på barnen precis som jag.
Jag kan inte förändra världen eller dagens synen på barn själv, men jag kan så/plantera små förändringsfrön omkring mig genom att diskutera och samtala med alla människor jag möter i olika sammanhang, delta på personalmötet eller i föräldragruppen som "tänk så här-inspiratör", blogga, skriva krönikor och insändare, sitta med i kommunens (Enköping) arbetsgrupp om entreprenörskap "Ungt driv. Ger Enköping Liv" för att nämna några av många möjligheter i mitt förändringsarbete (my mission) och i min iver att förmedla "min mission" blir blogginläggen ibland lite väl komprimerade.

Underrubriken eller ettiketten "Mina tankar om barn" har nu vuxit och blivit mer områdesiniktad ex.Mina tankar om föräldraskap, personlighetsutveckling, språk, motorik,sensorisk utveckling osv för att inte bli för långrandig.

God fortsättning kära bloggläsare

Dansa runt granen! "Springa, hoppa, dansa alltihopa på en gång"

Barn och rörelse hör ihop. Barn är sällan stilla av sig själva, det finns alltid lite spring i benen eller kryp i armarna och måste rör/känna/klämma på i fingrarna.
Rörelse är en naturlig del av det lilla barnet.
"Jag vill röra på min kropp, för det är så härligt!"

Allting hör ihop och bildar en helhet - hela kroppen behövs för att lära!
Varje steg i barnets utveckling bygger på det förra - "learning by doing"

Motorik, en förutsättning för hjärnans och nervsystemets utveckling. Barnets motoriska utveckling är enorm mellan 0-3 år. Från ett lite knytte som inte klarar sig själv, helt beroende av sin omgivning där rörelserna är omedvetna reflexer,successivt integreras reflexerna och blir till medvetna och viljestyrda rörelser hos barnet - de har utvecklat sin rum- och kroppsuppfattning och blivit en självständig liten människa i en stark SJÄLVSTÄNDIGHETS ålder.
Motoriskt utvecklas vi uppifrån och ner: vi har kontroll på huvudet före fötterna och inifrån och ut: kontroll på bål, armar och ben (grovmotorik) före händer och fingrar (finmotorik)

Idag har vi små barn som redan i 2-3 års åldern visar tydliga tecken på stress, barnfettman ökar. Vi har barn som inte orkar eller kan gå, springa, klättra, klä på sig själva mm för att de inte får använda sina kroppar tillräckligt.
Det är för mycket babysitters, bilbarnstolar, hoppgungor, vagnar mm. De har ingen möjlighet att succesivt bygga upp sina muskler med den kraft och styrka som de behöver.
Varför? Jag menar att det beror på dagens teknik och livstempo. Vi vuxna är stressade, så vi tar bilen istället för att gå med barnen. TV och datakulturen gör att vi/de blir allt mer stilla sittande.

Låt ditt barn använda sin kropp, "förkroppsliga" sina erfarenheter.

Krama mig! Beröring en livsnödvändighet.

Beröring är en viktig form av bekräftelse. Ja, till och med livsnödvändig!
Se mig, hör mig och rör mig – annars dör jag!

Det börjar med taktil kommunikation - känslan av beröring.
Redan under graviditeten uppstår det en kommunikation, ett samspel mellan mamman och barnet genom sparkar och rörelser.

Känselsinnet - huden;
* är vårt största och viktigaste sinnesorgan
* Den är vårt tidigast utvecklade och mest känsliga organ.
* Det är det första sinnet vi kan kommunicera med
* Huden täcker oss som en överrock och är också vårt främsta skydd

Redan i 6:e fosterveckan är huden välutvecklad. Huden stimuleras under hela graviditeten av fostervattnet, sammandragningarna innan förlossningen och sen själva förlossningen ger fostret en kraftig hudstimulans. Allt detta hjälper till att förbereda organen och nervsystemet för ett liv utanför livmodern.

Naturen är så finurligt - Det lilla spädbarnet styrs av sina behov som hunger, törst, sömn, närhet och avstånd. Vi bekräftar barnet genom att tillgodose deras behov och den taktila kommunikationen är ett faktum. Det lilla spädbarnet är väldigt aktiv i sitt kontaktsökande och den första ordlösa kommunikationen mellan mor och barn uppstår just vid amningen, genom leenden och ögonkontakt.

En människa kan leva sitt liv blind, döv och utan både lukt och smak, men ingen överlever utan de känselfunktioner som finns i huden.
Om andra sinnen sviker kan ofta det taktila sinnet komplitteras och det stärker barnets upplevelser – taktilöverkänslighet är inte ovanligt hos barn med funktionsnedsättningar t ex.

Rör vid mig, gör mig levande och hel

Att skiljas är en sorg så kommer och går genom livet

Här fortsätter mina tankar om föräldraskap utifrån mina egna erfarenheter som frånskild mamma.

Jag tänker inte gå in på varför eller hur det blev som det blev, att vi skiljde oss mina barns far och jag med hänsyn till honom och mina barn.

Jag kan bara konstatera att efter 25 år tillsammans, varav 20 år som gifta och med fyra fantastiska barn som bevis på den kärlek som en gång fanns emellan oss finns idag ingenting kvar.
Det är nu, med lite perspektiv som jag ser skillsmässan som en "livs sorg". Vi två som kämpade och slet, gjorde grovjobbet ihop, får nu inte skörda och njuta av våra underbara barn och deras framgångar. Vi står inte där sida vid sida och glädjs tillsammans - student, examen, giftermål, dop mm mm utan med en historia, där vi båda är skadeskjutna och sårade av varandra.Det gör faktiskt lite ont.

Det är svårt att skiljas, men försök att värna om er vänskap och respekt för varandra även om kärleken dör. Jag vill inte ha min fd man tillbaka däremot saknar jag min goda vän och mina barns far.

Mina, dina och våra barn

Mina, dina och våra barn.

Vår syn på familjen och familjens förutsättningar har verkligen förändrats.
Drömmen om en stor och lycklig familj finns kvar men med helt nya förutsättningar.
Förr gifte vi oss och höll ihop tills döden skiljde oss åt. Numera gifter vi oss och håller ihop tills något bättre dyker opp.
Enligt SCB´s StatistiskaCentralByråns tabeller för 2009 fanns det 48 033 registrerade giftermål och 22 211 skillsmässor. Det är ganska skrämmande siffror tycker jag.

Förr hade man många barn Nu har barnen många föräldrar.

Det handlar inte länge bara om mina/våra barn utan - mina, dina och våra barn.
Vi kan skilja oss från gubben men det innebär inte att vi slipper honom och kan gå vidare och bara fortsätta leva våra liv. Genom barnen är vi sammanlänkade för evigt.
Föräldraskapet blir helt enkelt - mer komplicerat och förutsätter ett väl fungerande samarbete mellan oss föräldrar för våra barns bästa. Men så ser tyvärr inte verkligheten ut. Allt för ofta, om inte alltid så kommer barnen i kläm, oavsett ålder.

Artikel om "Ung & bortskämd"

Här är länken till en artikel publicerad i DN 12 dec 2010 om såpan "Ung & bortskämd"

Läs ooch tyck till!

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/de-bortskamda-barnen-forsvaras-av-psykolog-1.1206359

Vad innebär det att vara förälder?

Föräldraskap?
Ja vad är det? Det här är en mycket intressant fråga särskilt med tanke på Tv-såpan "Ung och bortskämd" som väcker mycket upprörda känslor och debatt.
Kan man som förälder vara för hjälpsam?

Vad är mitt ansvar som förälder?
Ja, på den frågan finns det säkert lika många svar som det finns föräldrar/vuxna men

Så här tänker jag..........

Som vuxen och förälder är det mitt ansvar att älska, skydda, vårda, stötta, stimulera, vägleda och handleda barnen/ utbilda/förbereda dem för livet.
Det är vår uppgift att undervisa/lära dem livets alla osynliga spelregler. Det gör vi bäst genom att vara goda förebilder och låta de vara delaktiga i vardagen och den sociala gemenskapen - för barn gör verkligen som vi gör, inte som vi säger.

Tänk om vi verkligen visste vilket enormt ansvar föräldraskapet innebär, innan vi hade barn,hur många av oss hade då vågat ta steget att bli föräldrar? Några av oss hade kanske tänkt igenom det både en och två gånger innan vi bestämde oss för att bli föräldrar. För det är verkligen stort att vara ansvarig för en annan människas liv.
Vilken utopi! Det kanske bara skulle finnas efterlängtade och älskade barn då!

När börjar föräldraskapet och när upphör det?
För mig är föräldraskap ett livslångt åtagande med olika intensitet och som börjar i och med graviditeten.

Fler tankar om föräldraskap kommer

Har livet mening utan barn?

Annas Eviga Svt 2 mitt favoritprogram. Programledaren Anna Lidman Barsk har under hösten haft 8 fantastiska livsåskådningsprogram där bla detta var och är en intresse frågeställning
"Har livet mening utan barn? Gör familjebildning och barn oss lyckligare? Kan man leva ett fullgott, och till och med lättare liv utan att bilda familj? Är det lust, tvång eller biologi som gör att vi bildar familj. Och varför är det så hotfullt när en kvinna väljer bort barn"

Är barn meningen med livet?
Ja, är väl det enkla biologiska svaret - utan barn utrotar vi männskligheten.
Nej, barn är en del av livet men absolut inte bara det som ger livet mening.

Alla funderar vi väl på ibland vad som är meningen med livet oavsett om vi har barn eller ej. Alla föds vi med samma behov av bekräftelse för att kunna existera.

Om ingen ser eller hör oss, om vi inte blir bekräftade och får våra basbeov så som närhet och beröring tillgodo sedda så dör vi. Vi människor är inte skapade för att leva ensamma, vi behöver vara en del av en gemenskap - familj/man/vänner.
men att ett liv utan barn skulle vara meningslöst är inte sant.

Vem kan bestämma vad som ger livet mening?

Barnen är min hjärtefråga!

Hej, hej!
Nu är det dags att häva tystnaden som fått råda här på min blogg under en längre tid. Barnen finns ständigt i mina tankar och då menar jag inte bara mina egna.
Tystnaden innebär inte att det inte finns något att skriva om eller att allt är bra.

Jag har många tankar, mycket kunskap och erfarenhet av och om barn som jag gärna vill dela med mig av till er som läser här på bloggen.

Det finns många frågor om barn som berör och upprör - kommentera gärna mina tankar, så vi får igång diskussioner och en mer levande blogg.

Läs gärna min krönika om "Entreprenörskap i förskolan" http://www.svensktnaringsliv.se/skola/jag-vill-hjalpa-till_122497.html?utm_source=newsletter&utm_medium=email&utm_content=2010-12-10&utm_campaign=nfskola

Lena