lördag 25 december 2010

Min livskompass? Åt vilket håll ska jag?

Idag skulle jag vilja återkoppla till två saker från mitt föregående blogginlägg "Dansa runt granen!..." och det är följande:
1) "Självständighetsåldern"
2) "Motorik i vardagen"
och jag börjar naturligtvis med 1:an
Självständighetsåldern är vad de flesta av oss än idag kallar för "Trotsåldern" medan jag ser det som en självständighetsfas.
Tro inte att ditt barn "trotsar" eller jävlas med dig som vuxen/förälder bara för sakens skull, för processen att "trotsa" är minst lika jobbigt om inte jobbigare för barnet än för dig.
Varför? Om vi ser dett lilla barnet som ett oskrivet blad i en bok. Synligen tomt (men det är långt ifrån tomt.) Där under ytan döljer sig barnets olika förutsättningar - förmågor, behov, reflexer och inre drivkrafter som påverkar utformningen av det oskrivna bladet utifrån vårt/omgivningens bemötande och förhållningssätt. "Barn gör inte som Du säger, Barn gör som Du gör"

I sitt sökande efter KARTAN till sin LivsAtlas (personlighet)söker Barnet gränser ("trotsar")för att lära sig, de känner in vad som gäller genom att pröva var dessa gränser går. Vad är det för normer och riktlinjer/vägar som gäller när De ska fylla sin egen livskarta. Vägen till socialkompetens - hur man gör sig och för sig i vissa miljöer och situationer, konsten att kommunicera - hur vi pratar och konverserar mer varandra, samtalston mm

Konkreta tips!
* Lyssna på mig! Hör vad "jag" har att säga och svara = Bekräftelsen stärker barnets självkänsla Det jag har att säga är värt att lyssna på. Jag är viktig

* Var konsekvent - sätt gränser så behövs samma test inte så många gånger, skapar färre konflikter. = Tryggheten i att veta vad som gäller stärker både barnets självförtroende och självkänsla.

* "Hjälp mig att hjälpa mig själv"
Gör barnen delaktiga redan från början i sin "egen vård" så som att tvätta, äta, torrträna, klä på och av sig osv = stärker självkänsla och självständighet
Visa barnet hur man gör.

* Ge barnen möjlighet att vara delaktiga i livet, så väl vardag som fest. Det är så de lär sig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar