Att skiljas är en sorg så kommer och går genom livet

Här fortsätter mina tankar om föräldraskap utifrån mina egna erfarenheter som frånskild mamma.

Jag tänker inte gå in på varför eller hur det blev som det blev, att vi skiljde oss mina barns far och jag med hänsyn till honom och mina barn.

Jag kan bara konstatera att efter 25 år tillsammans, varav 20 år som gifta och med fyra fantastiska barn som bevis på den kärlek som en gång fanns emellan oss finns idag ingenting kvar.
Det är nu, med lite perspektiv som jag ser skillsmässan som en "livs sorg". Vi två som kämpade och slet, gjorde grovjobbet ihop, får nu inte skörda och njuta av våra underbara barn och deras framgångar. Vi står inte där sida vid sida och glädjs tillsammans - student, examen, giftermål, dop mm mm utan med en historia, där vi båda är skadeskjutna och sårade av varandra.Det gör faktiskt lite ont.

Det är svårt att skiljas, men försök att värna om er vänskap och respekt för varandra även om kärleken dör. Jag vill inte ha min fd man tillbaka däremot saknar jag min goda vän och mina barns far.